Jobbet som lokalvårdare har gett Daniela Filipova en chans att komma ut på den svenska arbetsmarknaden och hon trivs.
Daniela Filipovas make Ivaylo började köra lastbil i Norrköping 2017. Daniela kom till Sverige i januari 2019 och fick jobb som lokalvårdare året efter. Hemma i Belovo, Bulgarien, gjorde hon 22 år som brevbärare.
– Vi föredrar att bo i Finspång där jag jobbar. Det är skönt att bo i en liten stad med mindre trafik och vacker natur. Min man får pendla, säger Daniela Filipova, som då och då under samtalet tar hjälp av en översättningsapp i mobiltelefonen för att förklara vad hon menar.
Närheten till arbetet, att cykla dit på tio minuter från bostaden, är en stor fördel. Dagliga cykelturer ger också frisk luft och motion.
– Jag drömmer om att bli brevbärare i Sverige. Dela ut brev, paket och få träffa människor. Det gjorde jag i 22 år i Bulgarien.
Mot helgledighet. Daniela summerar ytterligare en avslutad arbetsvecka hos Städföretaget S&J Palm i Finspång.
Hon berättar om en tuff start i Sverige utan vare sig personnummer, vänner eller kunskap i språket. Det blev många timmar i ensamhet.
– Jag gick ofta till ett språkkafé för att lära mig svenska, men när coronapandemin bröt ut stängde kaféet. Jag mötte en bulgarisk kvinna som drev ett städföretag och började jobba där i januari 2020. Jag blev kvar där i tre år. Nu stannar vi i Finspång.
Daniela har nu ett nytt jobb i städbranschen och tränar svenska dagligen. Hon får lättare och lättare att själv hitta orden när hon pratar, men upplever fortfarande att en del svenska ord är svåra att förstå. Vardagspratet med kollegorna på kontoret blir bättre och bättre.
– Men när vi blir många, till exempel under luncherna, förstår jag bara några ord. Alla pratar så snabbt och då hinner jag inte med.
Daniela Filipova med städvagnen på arbetsveckans sista pass i centrala Finspång.
Ute på de olika städuppdragen går det lättare. Förutom Daniela och en kvinna från Lettland är det bara svenskar på jobbet.
– Jag är tacksam för att chefen och mina kollegor hjälper mig och har tålamod med min dåliga svenska, säger Daniela.
I yrkeslivet slogs hon snabbt av vänligheten hon mötte i vardagen. Både ute på företag och som kund i butiker och livsmedelsaffärer.
– Människor är hjälpsamma och trevliga. I Bulgarien är det inte alltid så, livet i Sverige är bättre även om det kostar mer att leva. Du lever billigare i Bulgarien i dag, men priserna stiger där också utan att lönerna för den skull hänger med i samma takt, betonar hon.
Hennes tankar går ofta till döttrarna som lever skilda liv i andra länder. Petia, 27, kör lastbil i Spanien medan minstingen Romania, 21, studerar till lärare i Plovdiv, Bulgarien. Ny teknik och sociala medier gör att Daniela kan hålla regelbunden kontakt med dem.
– Vi pratar med varandra varje dag. Det betyder mycket för oss att veta hur vi mår, känner oss och hur hälsan är, säger Daniela.
Daniela Filipova kom till Sverige och Finspång 2019. Nu jobbar hon med lokalvård och bättrar på svenskan varje dag.
Sandra Palm, delägare till Städföretaget S&J Palm, förklarar att Daniela jobbar hårt med sin svenska och gör tydliga framsteg.
– Språket är viktigt. Särskilt när vi är hemma hos kunder och städar. Daniela kämpar verkligen för att prata bättre och bättre svenska.
På jobbet får Daniela mycket beröm.
– Daniela är duktig, viljestark, trevlig, energisk, noggrann och känner ansvar för jobbet. Hon har ingen frånvaro, säger Sandra Palm.
Är lokalvårdare ett bra jobb att börja med som ny i Sverige?
– Ja, jag tror det. Daniela har dessutom en arbetskamrat som pratar ryska, hjälper henne med glosor och förklarar. De "babblar" på som bara den! Ryska och bulgariska ska tydligen vara ganska lika varandra som språk, säger Sandra Palm.
Daniela Filipova: "Vi trivs i Finspång och här vill vi stanna".