När Roland Cratz fyllde 14 år började han som springgrabb på Metallverken i Finspång. Där arbetade sedan länge hans far Gustav Cratz. Och hans farbror Nisse Cratz var den unge Rolles förman på speditionsavdelningen.
– Jag blev kvar på samma avdelning i nästan precis 50 år, berättade Roland för mig när vi träffades häromdagen på Lottas konditori & bageri i Finspång för att tala om livet och tingen. Genom fönstret blickade vi ut på Bergslagstorget där Roland spelat på julgransplundringar under nästan lika många år som han arbetat i industrin.
– Musiken har alltid varit en stor del av mitt liv. Musiken fanns där när jag föddes, när jag var pojk, när jag var yngre och den finns där nu, sa Roland och berättade att han just denna fredagseftermiddag ska åka till Tranås för att spela på en PRO-dans. Han spelar upp till dans tillsammans med Lennart Ählman från Rejmyre. Tillsammans bildar de gruppen "Lennarts".
Finspångs företag har tämligen ofta bytt ägare och koncerner och namn. Metallverken är ombildat och en rad företag har kommit (och gått) i dess ställe.
– Jag trivdes mycket bra med arbetet och med kamraterna. Annars hade jag nog inte stannat så länge. Men 2010 då jag gick i pension och fick uppleva hur fantastiskt det livet var så vete tusan om jag inte skulle ha slutat tidigare, sa Roland och skrattade med hela ansiktet.
Folkbladetlegendaren Nils-Ove Magnusson skildrade år 2001 i ett reportage i FÖ en släktträff med "Cratz-klanen" i Finspång med ett sjuttiotal deltagare.
– Farmor och farfar Evelina och Carl Cratz kom till Finspång från Blekinge via Norrköping när farfar fick jobb på Metallverken. De fick tolv barn. Som mest bodde det tio barn plus farmor och farfar i en liten tvåa med kokvrå. Pappa har berättat att när de skulle sova så låg de på golvet i "strömmingsordning"; att ligga på rygg fanns det inte plats för, berättade Roland.
Alla de tolv barnen blev i sin tur själva föräldrar varav de flesta fick två barn eller fler. Roland och hans hustru har två döttrar och tre barnbarn.
– Så nog är det en stor släkt alltid; det går inte att komma ifrån. Nu var det några år sedan vi hade en kusinträff, det är roliga tillställningar så jag hoppas att det snart kan bli av igen, sa Roland.
Två av hans kusiner är Sören och Hasse Cratz. De båda symboliserar väl de två huvudspåren bland Cratzarna.
– Antingen blev det idrott - som fotbollstränaren Sören - eller så blev det som i Hasses fall musiken. Jag höll på lite i båda spåren och spelade fotboll i FAIK och i Lotorp tills jag trasade sönder knät i en match i början på 1970-talet. Sedan dess är det musiken som gäller. Likt pappa och flera av mina farbröder så har jag från och till spelat i band av olika slag. Det har varit mycket roligheter under åren. "Gubbstruttarna" med Lennart "Kingis Lindskog" och Herlog Gustavsson var till exempel en fin trio och under några år spelade jag med dansbandet Curt Kenneths. När jag slutade i bandet så slog de igenom på riktigt och blev riktigt stora i Mellansverige, sa Rolle och skrattade så där stort och smittande igen.
Han är mycket intresserad av gamla tider i Finspång.
– Även där går jag i farsans fotspår tror jag. Jag har precis börjat med dator och "Finspång i mitt hjärta" som finns på Facebook. Så fort jag lärt mig mer så ska jag lägga ut en del av alla gamla bilder som jag har. Jag har också ungefär 1500 kassettband med musik och berättelser efter min far och min farbror Allan. Det blir några timmar nästan varje dag med de där kassetterna, berättade Roland Cratz innan han begav sig hem till Hallonstigen på Nyhem igen.