Cocosbullar på löpande band
I Gomma 11 kilometer utanför Finspång ligger det en liten cocosbullsfabrik.Där bakar Marie Felix cocosbullar, norrköpingsfläsk och andra godsaker. Men receptet vill hon inte prata om. Det är hemligt och värt 60 000 kronor.
Marie Felix köpte maskinen för fem år sedan. Då hade den stått i Saluhallen i Norrköping i över tio år. Som mest kan hon producera 2 500 cocosbullar på en dag, men då får hon arbeta från morgon till kväll.
Foto:
Marie är 38 år och har haft sin cocosbullsfabrik i fem år. Det började med att Marie, som har hönseri, ville kunna använda sig av alla skadade knäckägg som blev över. Till cocosbullar går det åt mycket vita, tänkte hon och satte igång.
- Jag började kuckla lite i köket hemma, berättar hon.
Smak för cocosbullar
Nästan direkt insåg hon att hon kunde glömma knäckäggsidén, eftersom äggen ska genomgå noggranna kontroller innan de får användas. Men Marie hade fått smak för cocosbullar och fortsatte ändå.
Hon köpte två små moduler från försvaret och ställde dem på tomten. En cocosbullsmaskin, som hade stått i Saluhallen i Norrköping i över tio år, var till salu och Marie slog till. I priset ingick receptet och Marie behöll namnet - cocosbullar - men la till sitt eget namn före så det blev Maries cocosbullar. Ordet cocosbullar är mer gammeldags än cocosbollar, tror Marie och det var därför hon valde att behålla det.
De uppblötta äggkristallerna vispas i en stor kittel till skum. Marie ser på skummets ränder när det är lagom hårt, men det tog lång tid för henne att lära sig det. Därefter ska det heta sockret hällas i. Marie studerar återigen ränderna för att bedöma när skummet är klart. Vispar man för kort tid blir skummet löst, vispar man för länge blir det grynigt.
Svängningar i försäljningen
Marie säljer sina cocosbullar till butiker, skolklasser, idrottsföreningar och på marknader. Alla vill ha dem nästan samtidigt så maj är en hektisk månad för Marie, då hon gör runt 40 000 cocosbullar. I maj jobbar hon heltid med cocosbullarna och halvtid på Viberga. Under januari och februari däremot står tillverkningen nästan stilla, vilket innebär mindre än 5 000 cocosbullar i månaden. Som mest kan Marie tillverka 2 500 per dag, men då får hon ligga i.
- Efter jul ska alla banta, men sen går det över i mars. Ibland tror jag att jag får lägga ner och nästa vecka kommer det in ordnar på hur mycket som helst, säger Marie.
Hon bakar även marmelad, cocosbullstårtor, risbräck, marsipanfigurer, norrköpingsfläsk och cocosbullsstrutar.
När skummet har rätt konsistens häller hon smeten i en pressmaskin. Genom små strutar trycker Marie ut skummet som landar, i lagom stora bullar med rätt form, på en plåt. Även här är det precision som gäller. Trycker hon för fort blir de smala i botten och tjocka upptill. Darrar hon på handen blir det ringar nertill.
När bollarna har svalnat, efter cirka en halvtimme, är själva innehållet färdigt. Då matar Marie in bullarna från ena sidan i sin jättelika cocosbullsmaskin. Där får de först genomgå en chokladdusch och sedan en överblåsning med kokos. Ut på den andra sidan kommer cocosbullar, som efter ett varv i extra kokos är färdiga att paketeras.
- Det svåra är inte tillverkningen, utan att sälja dem, säger Marie.
En gång blev hon uppsökt av en man från Pakistan som erbjöd henne 60 000 kronor för receptet, men Marie avböjde. Hon vill ogärna berätta allt för mycket om receptet, eftersom det är hemligt.
Själv har Marie och hennes familj slutat att äta av cocosbullarna.
- Jag har förätit mig, erkänner hon.
Så jobbar vi med nyheter