Det skulle ha kunnat vara 160-årsjubileum i år för i alla sammanhang där hon omnämns står hon som född 1859, men födelseboken för Risinge församling är obeveklig. Prästen bokför den 9 juli 1858. Till och med på hennes gravsten i Rosehill Cemetery and Mausoleum i Chicago står det 1859 som födelseår.
I Nordamerika bytte hon stavning, gifte sig och blev känd under namnet Othelia Myhrman. Idag är det sannolikt få på hemmaplan som minns henne, men hon har en gata uppkallad efter sig, Ottilia Myhrmans väg i Svälthagen. Men i historisk litteratur lever hon. Bland annat i Lennart Pehrsons "Den nya staden", som handlar om Chicago, Ulf Beijboms "Utvandrarkvinnor" och i Fatima Bremmers biografi "Ett jävla solsken", där det berättas om journalisten Blenda Nordströms möte med Othelia Myhrman.
På 1920- och 30-talet nämns Othelia Myhrman som den mest kända svenskan i USA, men hon var känd även i Sverige och fick både Konungens medalj av åttonde storleken 1919 och Vasamedaljen 1923.
Det som är minst känt är hennes korta tid i Finspång.
Hennes far Peter Mörk var hammarsmed vid Finspångs bruk, som i drygt tre århundraden var Sveriges största kanongjuteri. 1895 ombildades det till Aktiebolaget Finspångs styckebruk och låg ovanför slottet utmed fallen.
Var familjen bodde framgår inte av kyrkböckerna mer än att det var i Finspång. I Risinge hembygdsförening känner både Torsten Strand och Birger Persson till henne.
– Det fanns arbetarbostäder i nuvarande Högbyområdet, i Ramstorp och i längorna längs Bruksgatan, säger Torsten Strand.
– Det var främst smederna som bodde vid Bruksgatan och tidigare fanns det också längor utmed ån, trähus som revs senare, kompletterar Birger Persson.
Något välbärgat hem var det inte. I bouppteckningen efter Peter Mörks död 1877 framgår att dödsboet värderades till 378 kronor (cirka 26 000 kronor i dagens värde). Det mest värdefulla var en ko värderad till 80 kronor (5 500).
Peter Mörks hustur Maria Nauenfelt födde nio barn, sex flickor och tre pojkar. Alla barnen emigrerade till Amerika och när fadern dog följde även mamma Maria och de tre sista barnen efter något år senare. Mary, som hon kallade sig då, dog i Chicago 1907.
Det är först i en dödsfallsnotis i den svensk-amerikanska tidningen Vestkusten från den 4 juni 1936 som vi får veta lite om Othelia som ung. Där berättas att hon vid fem års ålder, utan föräldrarnas vetskap, gick till skolan dag efter dag. Till sist skrev de in henne. Hennes dröm då var att bli lärarinna enligt tidningen.
Ottiliana emigrerade till Nordamerika 1875. Den 2 september står det noterat i husförhörslängden. Då hade redan två av hennes äldre systrar emigrerat, en 1871 och en 1874.
Ottiliana fick, liksom sannolikt systerna, jobb som piga. Svenska flickor stod högt i rang. Hon kunde skicka hem pengar till familjen och fick en grundlig inblick i tjänsteflickans ställning.
Det fick hon användning för när Fria svenska arbetsbyrån grundades 1884 och hon blev chef. Under ett 20-tal år hjälpte hon tusentals flickor, men även män, till jobb. Hon blev också en skyddsängel för svenska hembiträden. I Lennart Pehrsons bok berättas att "Mrs Myhrman såg till att de arbetsgivande amerikanska fruarna personligen kom till kontoret för granskning och utvärdering... Då kunde hon framstå som en barsk matrona med stålblick bakom blixtrande glasögon".
Hon hade en oöverträffad förmåga att skaffa jobb och förhandla fram bra villkor.
Othelia gifte sig 1888 med Gustav Myhrman. De fick inga barn och skilde sig kring 1920. Däremot hade hon 15 syskonbarn, enligt tidningen Vestkusten.
Makarna Myhrmans hem blir en mötesplats för svenskar i staden. Det bodde i början på 1900-talet fler svenskar i Chicago än i Göteborg, Sveriges näst största stad.
Hon arbetar hårt för att bevara det svenska kulturarvet, är ordförande för Swedish Womens Club of Chicago, som bildades 1925, arrangerar stora midsommarfester och tar initiativ till svensk teater. I sin ungdom spelade hon flera gånger huvudpersonen Anna i "Värmlänningarna" på Svenska teatern i Chicago. Midsommarfesterna kunde locka upp till 20 000 deltagare.
1884 var hon med om att bilda Svenska Nationalförbundet och blev dess sekreterare. Det var ur den Fria svenska arbetsbyrån föddes. Här drabbades hon av ett av få bakslag. Det när svenska tidningar anklagade henne för att blanda ihop sin privata ekonomi med Nationalförbundets. Othelia Myhrman slog tillbaka. Den 19 december 1912 vann hon ett tryckfrihetsmål mot Dagens Nyheter och utgivaren A. Karlgren dömdes att betala 300 kronor i böter, 500 kronor i skadestånd och 300 kronor i rättegångskostnader. Numret konfiskerades. Det berättar tidningen Vestkusten i sitt januarinummer 1913.
I unga år var också Othelia Myhrman engagerad i Illinois Grand Lodge, IOGT och reste som ombud för organisationen till Edinburgh 1891, 23 år gammal, och till Zürich 1895.
Det var inte de enda gångerna hon reste över Atlanten. Hon finns med i passagerarlistorna vid minst flera tillfällen bland annat 1891, 1923, 1925, 1926 (då hon reste med M/S Gripsholm, som levererades i november 1925) samt 1928.
Smeddottern från Finspång gjorde också sociala insatser i sitt gamla hemland. Hon var en av eldsjälarna bakom kampanjen för de nödlidande i Norrland 1902 till 1903 då 70 000 dollar samlades in.
Intressant är Othelia Myhrmans möte med den då kända svenska journalisten Ester Blenda Nordström, beskriven i biografin "Ett jävla solsken". Ester Blenda besökte 1922 USA och reste i de svenska emigranternas fotspår till Nordamerika. I Chicago mötte den 31-åriga Ester Blenda den mer än dubbelt så gamla Othelia.
"Vithårig, lång och rak tar hon emot på sitt kontor... hon ser bister och sträng ut, men snart tinar Othelia Myhrman upp". Så beskriver Ester Blenda Nordström sitt första möte henne. De blev vänner för livet och träffades senare även i Sverige.
Den 22 maj 1936 avlider Othelia Myhrman 77 år gammal. Av hennes åtta syskon var det då bara brodern Frithiof som levde (död 1939).