- Ja, på fritiden ägnar jag mig en hel del åt politik. Bland annat sitter jag med i kommunfullmäktige i Norrköpings kommun, för Moderaterna, säger den 39-årige Svärtingebon, som numera har sin arbetsplats i Finspångs församling.
För till yrket är Pär Linderoth präst. Ett yrkesval som nog ingen som känner honom är särskilt förvånad över.
– Nej, jag har vetat redan sedan jag var litet barn att jag skulle bli präst. När jag döptes som treåring, sade jag tydligen, enligt mamma, att det var det jag skulle bli. Jag kallades också prästen när jag gick i grundskolan, skrattar han.
Konfirmationen påverkade honom än mer i den riktnigen. Tack vare prästen Ulf Breitenau. Han tjänstgjorde i Kuddby, men precis när Pär skulle konfirmeras, gick han i pension och flyttade till Österlen.
– Men han ringde upp och frågade om jag ville komma ner till Skåne och konfirmeras av honom under den tid han vikarierade som präst där, så det gjorde jag, berättar Pär.
Och något sidospår blev det aldrig. För När Pär Linderoth, som alltså är född och uppvuxen på Vikbolandet, tog studenten från samhällvetenskapliga linjen på De Geergymnasiet, flyttade han till Uppsala för teologistudier. 2003 prästvigdes han i Visby och blev kvar på Gotland under ett år. Sedan gick flyttlasset till Järna i Södertälje. Två år senare var han tillbaka i hembygden, Östra Vikbolandet, där han jobbade i sju år, innan det 2013 blev Sankt Johannes församling i Norrköping.
Det som fick Pär Linderoth att lämna jobbet där var helt enkelt en fråga från prästen Karl Magnus Hansson i Finspångs församling.
– Han undrade om jag var intresserad av att komma och jobba och när han presenterade sättet att arbeta på kände jag att det skulle passa mig. Här får man jobba både i tätort och på landsbygden. Vi kommer också att jobba på ett lite nytt sätt med start 2018, då vi har våra egna kärnområden. Mitt blir Hällestad och Regna, berättar han.
Trots att Pär Linderoth bara jobbat i Finspångs församling sedan 1 september har han hunnit att reflektera över den drivkraft som finns bland församlingsborna.
– Det är så många som ställer upp ideellt, det finns en så härlig positiv anda, konstaterar han.
Så förs samtalet återigen in på det politiska engagemanget.
Är inte risken att du tar med politiken in i kyrkan?.– Nej, jag är väldigt noga med att hålla i sär korten. Jag ägnar mig verkligen inte åt politik i tjänsten. Däremot finns det en viss likhet mellan att vara politiker och präst. Man tycker om att övertyga i båda fallen. Och man tycker nog om att höras och synas.
Med tanke på hur det ser ut i statistiken verkar det lättare att övertyga i politiken än i predikstolen?– Ja, så är det nog. Och det är tråkigt att medlemsantalet sjunker. Man hoppas ändå att många ser det goda arbete som kyrkan gör, inte minst socialt. Och att de också vill vara med och värna om kulturarvet. Det Svenska kyrkan kan bli bättre på är att föra fram budskapet om den kärleksfulle Guden som hjälper människor på vägen genom livet, och att göra det på ett sätt som är relevant för dagens människor.
Pär Linderoth ser nu fram emot att komma igång på allvar. Strategin är framför allt att synas i olika sammanhang:
– Syns man inte finns man inte. Förutom det kommer jag att fokusera på mitt kärnområde och försöka känna in, inte dra i gång en massa nytt direkt.