Göran Gustavsson vid Björke Mellangård har levt med sjögull så länge han kan minns.
Något hopp att det ska bli bättre finns inte. Det har gått för långt. Möjligen finns en tröst i att det nog inte kan bli så mycket värre.
I angränsande Västjuten har inte spridningen nått lika långt. Där finns hopp om räddning.
För de boende i byn Björke med utsikt över Björkesjön är det här ingen nyhet och vi har tidigare i sommar berättat om problemet.
– Det har varit så här så länge jag kan minnas, i alla fall sedan mitten av 1950-talet, säger Göran Gustavsson vid Björke Mellangård.
Samma erfarenhet har Reine Manfredsson.
– Tidigare gick det att fiska lite i tomma rutor, men inte nu längre.
Det värsta tycker de är det estetiska, även om de tvingats vänja sig. Det som skulle vara en vacker vattenyta är istället en gulgrön matta av sjögull.
Varken bad eller båtturer blir det för familjen Manfredsson i Björke. Louise Sjöberg och Joakim Manfredsson med sonen Wincent närmast och hans kompis Sigge Ljungman Jansson.
Länsstyrelsen gjorde sommaren 2022 en inventering av Sommen i södra länsdelen och sjöarna i Finspång. Resultat var förskräckande. Totalt hittades 402 bestånd av sjögull på en sammanlagd yta av 151 hektar, eller tolv procent av den inventerade vattenytan.
Störst är utbredningen inom Lotorpsåns och Hällestadsåns vattensystem. Förutom Björkesjön och Västjuten noterades sjögull i varierande omfattning i ytterligare åtta sjöar eller vattendrag.
– Sjögullen är väldigt utbrett och på många ställen kommer vi inte att kunna bli av med det, säger Linnéa Carlzon, vattenekolog vid enheten för vatten vid länsstyrelsen.
– I Västjuten, som inte är så hårt drabbad (0,1 procent) ska vi göra insatser så att det inte sprider sig i den sjön också. Vi har Glan nedströms och är väldigt angelägna att inte få in sjögull i den, säger Linnéa Carlzon.
"Sjögullen är väldigt utbrett och på många ställen kommer vi inte att kunna bli av med det", säger Linnéa Carlzon, vattenekolog vid enheten för vatten vid länsstyrelsen.
Utsikt över Västjuten från campingen vid Kolvetorp.
Ofta går det inte att få bort sjögull som etablerat sig. När man i Björke i mitten på 1990-talet försökte slå med ett slåtteraggregat blev det bara värre.
– Visst blev det bättre just då, men nästa år var det ju tillbaka, säger Göran Gustafsson.
Men i Västjuten ska man försöka med en annan metod.
– Området är för stort för att vi ska kunna plocka bort sjögull för hand. Istället har vi bett Finspångs kommun köpa in täckramar med täckduk. De läggs ut över sjögullet under ett år så att solen hindras att nå växten. På det viset dör växten, säger Linnéa Carlzon.
Vi har sökt Finspångs kommunekolog Matilda Hagstam, men hon var på semester. Linnéa Carlzon har hört att kommunen ska göra insatsen i Västjuten under nästa år.
Ner vid Kolvetorp i Västjuten kämpar sjöfåglarna för att ta sig fram genom sjögull.
Asko Kukkela, Finspång, har bott i husvagn i 40 år vid Kolvetorp. Utanför frodas sjögull.
Sjögulllen har funnits i Sverige sedan 1870-talet och planterades då in för att gynna fisket. Det bildar täta mattor som kan förändra hela vattnets ekosystem. Spridningen sker både via pollinering och via frön. På bara ett par månader kan de skjuta iväg flera meter långa revor. Oftast växer de inte på större djup än tre meter. Andra faktorer som spelar in är hur strömt vattnet är och hur ljust.
I Björke har man tidigare gjort andra försök att bli av med sjögullen.
– Vi fick tips att man skulle lägga ut halmbalar med råghalm. Vi lade ut en mängd balar på isen, men jag såg ingen större effekt, säger Göran Gustavsson.
Sjögullsbladen liknar näckros, men är betydligt mindre. De bildar snabbt en tät matta som kväver sjöns botten.
Sjögull finns inte hela året. Det försvinner fram i december och kommer åter under maj. Men det finns ju under ytan. Att åka ut med båt är inte att tänka på.
Det går en kanotled genom både Björkesjön och Västjuten. Göran har sett kanotister kämpa sig fram genom sjögullen.
Det enda positiva han hittar är att sjögull drar till sig bin.
– Är man ute vid rätt tidpunkt kan det nästan dåna av bin.
Han hade biodling tidigare och den bärnstensfärgade sjögullshonungen var eftertraktad.