Fram till den 26 februari var det ganska tätt mellan rapporterna, oftast spår och revirmarkeringar, men också tillfällen där någon sett vargarna.
Den 26 februari rapporterades spår efter två vargar vid Prästtomta. Den 24 februari hittades spår efter ett okänt antal vid Älmesbovägen, Häggefallet, söder om Sonstorp. Den 18 februari kunde vinterfiskare på sjön Lien i Tjällmo se tre vargar på cirka 200 meters avstånd.
Den 17 februari hittade Gungerd Karlsson vid Larstorp utanför Sonstorp spår när hon var ute och red.
– Det var ungefär 500 meter från gården.
Spåren är inte kvalitetssäkrade, men de var stora och det fanns inga spår efter människor så hon är säker på att det var vargspår.
– Det är lite blandade känslor. Det är fascinerande, men samtidigt förstår jag oron hos dem som har jakthund eller som är fårägare och snart ska släppa ut lammen, säger hon.
Efter den 26 februari blev det helt tyst.
– Det var en månad mellan rapporterna, så då undrade vi också om det hänt något, säger Mia Kjällander, vilthandläggare vid Länsstyrelsen.
Men så, den 27 mars, dök de upp igen. Det var två skogsarbetare som hittade spår vid Bottebo söder om Hällestad och Sonstorp. Viltspårare Daniel Hellqvist åkte dit och kunde konstatera att det var spår efter två vargar.
– Det var långa springspår, så förmodligen hade de blivit skrämda av skogsarbetarna, säger han.
I söndags gjordes ytterligare två observationer. Vid Djurshyttan fanns en slagen älg med mycket spår runt och spår på barmark hittades också vid Rådsla, båda platserna söder om Hällestad.
Några fler spår kommer inte att vara möjliga att se, när snön nu är borta. Då är det bara synobservationer som är möjliga. Länsstyrelsen har också att ha ett par kameror inom revirområdet, som kommer att tömmas en gång i månaden.
– Det är inte ovanligt att de håller sig för sig själva. Kanske är honan dräktig, men det vet vi inget om, säger Mia Kjällander.
Om så är fallet kan man räkna med att hon valpar i månadsskiftet april-maj. Tre till sex ungar är det normala.
– De gräver lyor, ofta flera stycken, och sedan ytterligare en samma dag som hon föder. Sedan kommer de att hålla sig där i några veckor, säger Mia Kjällander.
Reviret de rör sig inom är väldigt litet.
– Med DNA har vi fått fram att det är cirka 10 000 hektar, men vi har hittat spår på upp till 20 000 hektar, men även det är lite. Ett normalt vargrevir är 70 000 till 80 000 hektar. Att det är litet kan bero på att det är gott om föda inom reviret, säger Mia Kjällander.
En varg kan vandra flera mil på ett dygn, men de här håller sig inom reviret och bevakar det.