Bävern visade upp sig för de anställda på Luvata, där den höll till i vattendraget mellan Slottsbron och den lilla träbron.
- Den simmade runt och gnagde på pinnar, berättar Helen Grandin som städar på Coor.
Sedan stängdes vattnet av och då verkade den ha blivit lite grinig och gömde sig lite i en håla under ett träd. Där sågs den sedan titta ut lite då och då.
Sprider sig
Mats Amundin, som är forskningschef på Kolmårdens djurpark, förvånas inte över gnagarens "besök" i mer befolkade områden.
- Bävern sprider sig och den har antagligen hittat ett nytt revir att exploatera. För ett antal decennier sedan var bävern
utrotningshotad, men nu växer stammen fort, säger han.
Att bävern finns i till exempel Börgölsån och andra åar och sjöar i Finspångs kommun är välkänt, och går inte att ta miste på med tanke på karaktäristiska märkena de lämnar efter sig: de halvätna trädstammarna. Men i Finspångs tätort är den desto ovanligare.
- Mig veterligen har den aldrig skådats i Finspångs tätort tidigare, säger Bo Tufvesson, ordförande i Naturskyddsföreningen i Finspång.
Bävern jagades tidigare på grund av sitt värdefulla skinn och var nästan utrotningshotad i slutet av 1800-talet. Men även om det fortfarande är tillåtet att jaga bäver mellan oktober och maj, är det inte ett djur som är mest intressant för jägare längre.
- Det finns ingen omsättning på pälsen längre, menar Mats Amundin.
Enligt Jägareförbundet skjuts runt 5 000 bävrar varje år i Sverige.
Tror du vi får se fler bävrar i Finspång?
- Ja, om den hittar en partner så kan det säkert bli så, säger Mats Amundin.