"Att vara djurskötare är en livsstil"
HÄLLESTADHon är ung, hon är kvinna och hon är bonddräng. Själv tycker Jessica Göransson inte att det är någonting märkvärdigt eller ovanligt med det. Fast idag heter det inte bonddräng längre, utan djurskötare.- Jag skulle inte kunna tänka mig att sitta på ett kontor. Jag vill vara på landet, säger hon.
Nummer 313 är en av Jessica Göranssons favoritkor. Jag skulle inte kunna tänka mig att sitta på ett kontor. Jag vill vara på landet, säger Jessica. FOTO: GUNNAR JOAHSSON
Foto:
- Man får slå lite på dem med en pinne för att få in dem. De har inte bråttom direkt, säger hon.
<b>Hästintresserad</b>
Jessica är 22 år och har jobbat på gården sedan december 1999. På gymnasiet gick hon jordbruk/häst på Vreta lantbruksgymnasium och just hästar har alltid intresserat henne. Efter skolan praktiserade hon ett år på en gård med hästar och växtodling.
- Jag är egentligen inte koutbildad, men jag såg en annons och tyckte att det var nära. Jag tyckte också att det skulle vara kul att jobba i en nybyggd ladugård.
Jessica jobbar halvtid och är därför ledig var annan vecka. De lediga veckorna tillbringar hon med sin häst Ripa som står på gården där hon hade praktik. Jobbveckan består av fyra heldagar och tre halvdagar.
<b>Mjölkningen</b>
När korna väl står i samlingsfållan kör hon ut koskiten från ladugården med en maskin. Därefter kör hon ut foder på foderbordet med en traktor. Sedan kan mjölkningen börja.
Tolv kor åt gången kan gå in i mjölkgropen, sex på var sida. Golvet är väldigt rent och ovanför gropen hänger fyra överfulla flugfångare. Jessica måste sätta på mjölkmaskinen på varje juver för hand. Att mjölka en ko tar cirka tre, fyra minuter, men ofta är mjölkningstiden individuell.
När korna väl är mjölkade släpps de ut i ladugården för att äta. Runt klockan nio är alla kor mjölkade och då spolar Jessica av mjölkgropen och samlingsfållan. Sedan släpper hon åter igen ut korna i hagen och det första arbetspasset är över.
<b>Fortare på kvällen</b>
På eftermiddagen upprepar hon exakt samma procedur, den enda skillnaden är att det går lite fortare då för att korna mjölkar mindre på kvällarna. Klockan sex är hon färdig för dagen.
- Jag tycker inte att jobbet är ensidigt, möjligtvis mjölkningen, men jag har en radio att lyssna på. Det är lugnt och skönt att gå omkring bland korna och prata med dem.
Jessicas favoritko är nummer 214. Det är den enda kon som har horn och hon är mycket kelig. När hon berättar för folk om sitt yrke stöter hon på olika reaktioner.
- En del tycker att det är tufft och tror att det är ett hårt jobb, vilket det inte är. En del blir förvånade och andra tycker inte att det är någonting särskilt alls.
Varje dag innan Jessica lämnar Bogetorp duschar hon och byter om så hon inte ska lukta ko på fritiden. Hon tänker inte så mycket på att det luktar illa, men lukten fastnar i ladugårdskläderna och går inte bort ens om hon tvättar dem.
<b>Ingen egen gård</b>
För Jessica är det både ett yrke och en livsstil att vara djurskötare. Fast hon skulle inte vilja ha en egen gård.
- Ska man ha en egen ladugård går hela livet åt. Jag trivs bra med att ta hand om andras djur, nu slipper jag den ekonomiska biten.
Motionen, friheten och ansvaret är vad Jessica tycker är det bästa med hennes jobb. Men att ansvara för 80 kor är ingen enkel sak. Ibland får hon vara med och dra ut kalvarna under kalvningen. Fast lönen är hon nöjd med.
- De säger att det är så dåligt betalt, men jag tycker att det är okej. Jag klarar mig.
Det kommer från en som jobbar halvtid och dessutom har häst. Kanske är det bonde man ska bli?
Så jobbar vi med nyheter