– Ha, ha. Ja, helt galet. Den såg jag inte komma riktigt, säger Victoria och slår sig ned vid ett av borden.
Det har gått 29 år sedan hon tillsammans med pappa Göte, mamma Margareta och storasyster Cecilia köpte det klassiska gatuköket.
– Jag minns inte riktigt varför vi köpte det. Men pappa var driftig och hoppade gärna på saker han gillade. Pappa, mamma och syrran arbetade heltid på lasarettet och jag tror jag var mammaledig, berättar Victoria.
På den tiden fanns det också en kiosk i lokalerna.
– Vi hade tipsinlämning och VHS-uthyrning. Det gick heller inte att gå in och sätta sig och äta som det gör nu. All mat serverades genom luckan, säger Victoria.
I längden blev det ohållbart för familjen att arbeta nästan dygnet runt och gatuköket såldes 1989, bara ett år efter köpet.
Sedan gäller det att hänga med för att få ett grepp om Victoria Österbergs liv. Arbetade i ostdisken på Viberga, jobb på Storängsgården, barnafödslar, arbetade på ridskolan i Torstorp, var med och startade Finspångaren, flyttade till Norrköping, mammaledig igen, gick frisörutbildning i Linköping, jobbade som frisör, hemmafru, flyttade till Åre och startade restaurang, flyttade till Mallorca och arbetade som kock, tillbaka till Sverige och Åre och jobbade som kock.
– Senaste året har jag också arbetat som kock i Smögen och i Kalix, säger Victoria efter att snabbt ha dragit flyttkarusellen i sitt liv.
Med familjen i Finspång blev hemlängtan till sist så stark att hon vände hem till orten där hon föddes.
– Min syster berättade att de sökte personal hit till Lövdungen, som numera heter Kockens. Jag tyckte det lät roligt, sökte och fick det. Jag skrattade högt när jag såg att Kicki, som jag lärde upp 1989, fortfarande jobbade kvar här. Senare visade det sig att hon också har gjort en hel del sedan 1989 och inte arbetat här hela tiden. Jag fick provjobba 15 minuter, sedan var det klart, säger Victoria med ett leende.
Den förra ägaren hittade en ny utmaning i Norrköping och Victoria hade redan tidigare mer på skoj sagt att hon kunde ta över.
– Skojet blev snart allvar och jag fick stå för mitt ord. Det var bara att snabbt bilda aktiebolag och köra på.
En del förändringar har redan skett.
– Jag har gjort det lite trevligare med gardiner, blommor och hyllor. Jag försöker få in lite mer restaurangtänk och har redan ”pimpat” upp luncherna. Grunden på menyn ska finnas kvar, men jag är inte rädd för att testa andra saker. Men givetvis ska det vara ett gatukök där kunderna får sin mat snabbt, poängterar Victoria.
Att raggmunken blir kvar är en självklarhet.
– Vi gör av med 50–60 liter raggmunkssmet i veckan så den går bra.
Har du hittat hem för gått?– Ha, ha. Det vet man aldrig. För 20 år sedan sa jag att jag aldrig mer skulle sätta min fot i Finspång igen, jag var färdig med Finspång. Nu både bor och arbetar jag här, konstaterar Victoria.