Det är inte bara i våra dagar det råder bostadsbrist: i oktober 1918 går det bra för de stora industrierna i Finspång men bristen på bostäder börjar bli uppenbar. Både Metallverken och Turbinbolaget rapporterar i Östergötlands Folkblad (ÖF) att de ”ha samtliga sina lägenheter och ungkarlsrum uthyrna, och för personer, anställda hos nämnda bolag, är det numera alldeles omöjligt att uppbringa en bostad.”
Det är också bolagen som står för de bostäder som byggs, samtliga på Östermalm: ”Turbinbolaget har emellertid för närvarande under byggande 13 bostäder, vilka inom den närmaste tiden bliva färdiga att tagas i användning. Vidare uppföres fem reveterade trävillor, vardera innehållande fyra lägenheter om rum och kök. Det blir således inalles 84 lägenheter åt familjer samt 16 ungkarlsrum.”
Det förekommer vid denna tid också klagomål på Folkets park: företrädesvis mot det magra utbudet men också mot hur man agerar mot andra arbetareföretag: ”Med vemod tänker man sig då den gångna sommaren med dess innehållslösa program, nästan utan undantag”. Signaturen ”Parvus” konstaterar också att teatersällskap som uppträtt förut nu lämnat återbud: ”Att Folkets park tack vare en mycket underlig stöldhistoria kommit i missrykte må ej förvåna”.
Men extra illa tycker skribenten är att man vänt sig bort från andra arbetareföretag ”då parkstyrelsen hela sommaren låtit trycka affischerna i ett privatkapitalistiskt företag med förbigående av det tryckeri där en stor del av arbetare och föreningarna äro delägare”. Insändaren slutar: ”Man må väl hoppas att räkenskapens dag kommer och då alla papper skola fram, torde mycket fördolt vara yppat”.
Som om detta inte vore nog rapporterar ÖF från ett annat av stadens nöjesetablissemang: ”Å Finspongs teater skulle på torsdagskvällen givas skådespelet När klockorna klämta. Föreställningen skulle börja kl. 8,15 var det kungjort och till vilken tid säkerligen en talrik publik infunnit sig, men det behagade dir. Fredriksson att kl. 8 inhibera föreställningen, emedan till dess inte många infunnit sig. Direktörens godtyckliga handlingssätt väckte allmän harm bland teaterintresserade”.
Vid AB Kis gruvor i närheten av Doverstorp där omkring 100 man arbetade vid denna tid stod en konflikt i full dager: det handlade från början om att ett antal arbetare avskedats på ett sätt som de andra arbetarna inte kunde godta varpå man satte gruvan i blockad. Efter flera turer där arbetarna höll samman och inga bröt blockaden tog nu ledningen till andra metoder: ”Nu strävar ingenjören efter att erhålla arbetare från annat håll, nämligen från Bergslagen. Han föregiver att den nuvarande arbetskåren ej är kvalificerad, en mening som gävas av arbetarna.”.
Men det mörknade snabbt för AB Kis denna höst, efter krigsslutet den 11 november försvann behovet av det svavelkis som gruvan bröt och det blev konkurs innan årets slut – samtliga arbetare miste sina anställningar.
Det är lite dålig stämning mellan ÖF och Metallarbetareförbundets avdelningsstyrelse vid denna tid. Ett förslag att säga upp de andelar avdelningen har i ÖF ska nämligen upp på det kommande mötet. Här kommer Folkets park-affischerna nämnda ovan in i handlingen igen när tidningen skriver: ”Då vi blevo uppmärksammade på det sätt Folkets parkföreningens styrelse låtit trycka parkaffischerna o togo i örat vederbörande, som jämväl delvis utgöres av styrelsen i metallarbetarefackföreningen, är det väl detta som kommit det bolsjevistiska blodet att stiga åt huvudet på vederbörande”. Man tillägger att detta ”skall väl närmast vara en hämnd på ÖF därför att tidningen blottat eländet inom de organisationer, som den lilla Z. Höglundska klicken f. n. företräder”.
Z Höglund var en av de som året innan hade brutit sig ur Socialdemokraterna och bildat det som blev Sveriges första kommunistiska parti. Han var också god vän med Lenin och hyllade Oktoberrevolutionen i Ryssland.