- Jag är inte den som bara sätter mig ner och inget gör. Även om det är ett helvete. För det har varit ett helvete, säger Annie Jangenfalk om tiden efter Connys död för lite mer än två år sedan.
Det är sommaren 2006. Annie och Conny hälsar på goda vänner i Lotorp och strosar runt på Lotorps marknad.
- Det är ju så här man ska bo! berättar Annie att Conny utbrister.
Båda förälskar sig i Lotorp och dess vackra omgivningar. Paret står och stampar lite i livet: de är nyförälskade, de har passerat 50, de flesta av barnen från tidigare äktenskap är utflugna, de trivs inte i sitt hus och Annie känner vibbarna på Posten där hon jobbat i 25 år: det är omorganisation på gång och hennes jobb är i fara.
- Så visar det sig att vi båda har gått och haft en dröm om ett eget pensionat, eller vandrarhem med rosiga tapeter och spetsgardiner, berättar Annie.
Inte ens ett år senare tar de emot första gästen på Lotorps vandrarhem. Både Conny och Annies barn har hjälpt till att iordningställa huset "Rävlemmen", till vandrarhemsstandard.
- Vi var inte ens klara, jag stod och tapetserade tv-rummet när de första gästerna kom, minns Annie.
Fullbokat
Hon beskriver Conny som de flesta känner honom genom möten eller tidningsartiklar: en händig man med tusen idéer och en drivkraft utan dess like.
- Han ville göra allt på samma gång. Jag sa att jag är med på att göra det mesta, men en sak i taget! Han drog och jag höll tillbaka, kan man säga.
Under tiden vandrarhemmets bokningslista proppas full med övernattare, renoverar Annie och Conny sin dröm. De öppnar ett café, ordnar med en liten försäljningsbod där lokala hantverkare kan visa sina alster, de planerar för framtiden och bygger på en konferensanläggning. Båda har dessutom varsitt deltidsjobb på sidan av, Conny på Nyföretagarcentrum och Annie som projektledare för Resurscentrum.
- Näringslivschefen Suzanne Gadd hade precis fått sitt jobb hösten 2007 och var uppbjuden till kommunen för att bli rundvisad innan hon började. De bokade in henne hos oss och vi fick en connection direkt. Ett fantastiskt möte! minns Annie, som några månader senare blev tillfrågad om projektledarjobbet.
Sjuk utomlands
2007 är vandrarhemmet fullbokat hela tiden. Efterfrågan är så stor att paret till och med får hyra fyra lägenheter till för att klara alla förfrågningar.
- Vi köpte till och med en husvagn där gäster fick bo.
Första halvan av 2008 förlöper på samma sätt. Men så kommer finanskrisen. Något som märks rejält på efterfrågan, bokningarna sjunker drastiskt. Men det var inte det som fick hösten 2008 att förvandlas till det nattsvarta. Redan under våren och sommaren hade Annie märkt att Conny börjat skärma sig från sin omgivning.
- Vi hade alltid haft så bra samtal. Men nu slutade han lyssna på vad vi sa och körde sitt eget race.
I oktober är konferensanläggningen i stort sett klar, den sista hörnstenen i renoveringen var på plats.
- Efter det skulle vi bara njuta och ta emot gäster.
En veckas semester i Grekland är det perfekta startskottet, tänker det. Men så händer det som inte får hända: Mitt under semestern drabbas Conny av en hjärtinfarkt.
- Han hade varit sjuk i stora delar av sitt liv. Haft cancer med efterföljande hjärtproblem. Den här gången klarade han sig inte.
Conny gick bort i november, bara några dagar efter att de kommit hem från semestern.
Vad göra?
Det blev en tung höst och vinter 2008-2009. Mitt i den stora sorgen efter Conny och sorgen efter drömmen som fick ett så abrupt slut, fortsatte bokningarna neråt.
- Telefonen tystnade. Jag satt i Lotorp och undrade vad jag nu skulle göra?
I januari ringer en tjej från Linköping som Annies goda vän Janne Karlsson kopplat ihop henne med. Hon jobbar som coach och berättar att de behöver fler och att Annie skulle passa som det. Några träffar senare hoppar Annie på coachutbildningen på Arbetshälsa i Sverige AB i Linköping.
Under utbildningen får hon börja coacha nyblivna arbetslösa i Linköping och Motala, samtidigt som hon sköter vandrarhemmet, sin tjänst som projektledare på Resurscentrum och bearbetar sin sorg efter Conny.
- Det blev rätt svårt. Jag var mitt uppe i ett kaos i livet efter det att Conny gått bort. Men samtidigt gjorde alla uppdrag att jag överlevde.
Säljer
Annie bestämmer sig för att sälja vandrarhemmet. Det kändes inte rätt att driva det vidare.
- Det var Connys och min dröm och nu försvann ena hälften. Ingen annan kunde ta hans plats. Ett tag funderade jag och min yngsta dotter att driva det vidare, men nej, det kändes inte rätt.
I december 2009 säljer hon huset och verksamheten till de nuvarande ägarna Carlborg.
- Det kändes så rätt när jag träffade dem och de driver vandrarhemmet vidare i vår anda. Vi har en bra relation och pratas vid då och då, säger Annie, som efter försäljningen skaffade sig en lägenhet i Finspång.
Stockholm?
Många har tyckt att en flytt tillbaka till Stockholm vore en självklarhet för Annie efter allt som hänt. Men så ser hon det inte.
- Jag satt och funderade, vad gör jag nu? Ska jag lämna allt det här? Men nej, det vill jag inte. Jag vill vara med på resan som Lena och Janne gör (de som utvecklat Lotorpsmetoden reds anm) så jag kommer att hjälpa till med marknadsföringen hos dem och massera. Jag har även utbildat mig till andnings- och massageterapeut och ska påbörja en sorgehandledarutbildning.
Hon hoppas även att Resurscentrum, eller Kvinnspirera som det heter i Finspång, ska få mer anslag under 2011 så att hon kan satsa vidare på jämställdhetsarbete och affärsutveckling.
- Vi får se vad som händer och vart jag tar vägen, säger Annie Jangenfalk.