Varje dag går Andreas runt för att hålla koll på hur folk mår och om det händer något. En bra dag är en händelsefattig dag.
– Jag ser alla människor på samma sätt, oberoende deras status, och behandlar alla med respekt. Det tror jag ger en jättestor effekt. När man har ett långsiktigt jobb, som jag har med att sköta ordningen i centrum med omnejd, är det viktigt att skapa relationer med alla, säger Andreas Svensson.
Det var i maj 2014 som han och brodern John började arbeta här som väktare. Familjen hade startat eget och ville rikta in sig mot mindre orter med behov av väktare. De såg att Finspång hade mycket problem och kontaktade kommunen.
– Jag trodde själv inte att det skulle vara så extremt som det var. Men samma dag som vi började fick vi faktiskt en bra kontakt, fick folk att lyssna på oss. Det de flesta inte hade lyckats med på åratal, säger han.
– Det har gått hett till ibland, men det är extremt sällan. Det var mer i början när de trodde att man kunde göra vad man ville i centrum, med garagehäng och att de upptog alla bänkar som fanns på torget, säger Andreas som de senaste sju åren har ansvarat för Finspång själv.
Vad gjorde de?
– De satt ju både och tog droger och drack alkohol. Det var ganska kraftigt, säger han och gör en sprutrörelse mot armen.
De senaste fyra åren beskriver Andreas som lugna. Han ser att han är en av anledningarna, men att inget skulle vara möjligt utan samarbetet med framförallt polisen och kommunen, men även butikspersonal och privatpersoner.
– Det som sticker ut mest är väl egentligen det som hände i förrförra veckan när jag fick ett samtal om att det var en man som gick och slog mot folk med ett järnrör i centrum. Då blev det allvarligt direkt.
– Jag fick dessutom omhänderta honom två gånger, det var det som var det tråkiga. Andra gången var han mest brutal mot mig, då fick jag lägga ned honom och omhänderta honom igen.
Andreas uppskattar mötet med olika människor, som på fritidsgården Hörnan. "Många som är 20 år i dag har jag sett sedan de var i tioårsåldern när vi började. Det är härliga ungdomar".
Blir du orolig i en sådan situation?
– Jag är aldrig rädd, men extremt uppmärksam och man har respekt och tänker: vad kan hända om jag gör det här? Man får inte vara dumdristig och gå in i en tio mot en-situation, till exempel. Vi jobbar mycket med att försöka lösa situationen verbalt.
Han säger att han skulle kunna kontakta polisen dagligen.
– Men på det sätt jag jobbar eskalerar det inte, jag får en bra respons i stället. Det blir svårt för dem att stå och skrika om man själv pratar med dem.
I ett tidigare reportage sade Eva-Lotta Larsson, ägare till klädbutiken Mingla, att det blivit en enorm skillnad i centrum med Andreas Svenssons vaktbolag. Arkivbild.
Just sättet att bemöta alla typer av människor tas upp i nomineringarna till Årets Finspångare. "En klippa", skriver en person.
Men så har han också en gedigen erfarenhet att luta sig mot. Andreas var bara 18 år när han utbildade sig till väktare, för att han som elitcyklist skulle få ett extraknäck vintertid.
– Jag har väl alltid haft en pojkdröm om att bli polis, det finns väl en möjlighet att man kanske söker in i framtiden. Jag gillar att hjälpa andra.
"Vad som än händer i framtiden hoppas jag att man lyckas bibehålla hur det ser ut i dag", säger Andreas Svensson, som är finalist i Årets Finspångare för andra gången.
Arbetet krävde uppoffringar de första sju åren.
– Att jag har en fru som har stöttat mig under de här åren är ovärderligt. Säg att jag har varit borta tio, tolv timmar om dagen och nu snackar vi sex dagar i veckan, ibland sju. Jag får åka iväg på kvällar, ibland nätter, när det går larm och sådana saker. Jag vet inte hur hon har stått ut.
Vad driver dig att fortsätta?
– Någon form av yrkesstolthet. Vi har lyckats med något som ingen hade gjort innan. Vad som än händer i framtiden hoppas jag att man lyckas bibehålla hur det ser ut i dag, säger Andreas Svensson.