Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Alltid barnasinnet kvar

Scoutledare, studie- och yrkesvägledare och fyra egna barn. - Det finns många barn i mitt liv, säger Ingo Alander. Igår var vi tolv vid bordet då våra barn med kompisar fikade.

Foto: Lögdberg Anna

FINSPÅNG2008-08-02 03:00
På bordet står en rykande varm kladdkaka som skickas runt. Ingo häller upp kaffe och barnen får saft. Denna gång är det "bara" sex personer vid bordet. - Vi fikar högst tre gånger om dagen, säger han och häller vaniljsås över sin kakbit.I sex år har Ingo bott i Finspång med sin stora familj. Men det är för andra gången i livet. För Finspång är hans hemstad som han lämnade något år efter gymnasiet. Sedan dess har han hunnit jobba som ungdomsledare i pingstkyrkan i Åtvidaberg och som pastor i samma kyrka i Ryd, sex mil utanför Växjö. Långväga studier
Där bestämde han sig för att byta yrke och började läsa till studie- och yrkesvägledare på distans vid Umeå universitet hösten 1999. Under sommaren samma år jobbade han hundra dagar i golfkiosken i Ryd och läste in stora delar av kurslitteraturen. Så han var väl förberedd när studierna började.- Sedan åkte jag 18 gånger på tre år mellan Umeå och Ryd. Det motsvarar mer än ett varv runt jorden, berättar han.Han trodde han skulle vara äldst på kursen i Umeå med sina då 34 år, men det visade sig att det var genomsnittsåldern på deltagarna.Det låter som att du tycker om att räkna ut saker och ting?Jo, det kan nog stämma medger han.Ett tekniskt intresse har han också. Han gillar gamla bilar och mopeder.- Jag uppfattar mig själv som oteknisk men har ändå inte träffat på en gräsklippare som jag inte får igång, säger han.Lite motsägelsefullt kanske, eller bara en missuppfattning om sig själv? På gymnasiet läste nämligen Ingo teknisk linje. Men den banan övergav han alltså raskt och i dag arbetar han som studie- och yrkesvägledare på Bergska skolan. Opraktisk men redo
Han känner sig privilegierad som fått återvända till hemstaden och till barnens farmor och farfar. Och till naturen runt hemstaden. Han berättar om hur han sökte upp scouterna i Finspång för att få vara ute mer och hur han genast fick erbjudandet om att bli scoutledare.- Jag är inte så praktiskt lagd, påpekar han igen. Men jag kompletterar de andra ledarna för jag sjunger och spelar gitarr och så tycker jag om att lära ut samarbete och demokrati.Det är viktigt med gemenskap. Ingo har sett det när han sitter som nämndeman i Norrköpings tingsrätt. Ett uppdrag som påminner honom om att det inte är självklart att livet går bra.Viktig förening
Så han tycker att det är viktigt att lära barn att umgås med varandra. Världen är större än familjen. Familjen är en bra grundsten, men i andra kulturer är släkten också viktig. Den fungerar ungefär som en förening i Sverige menar han. Och därför behöver vi föreningar och församlingar i Sverige.- På så sätt blir världen större och samhället starkare, helt enkelt mindre sårbart, tror han. Fyra barn, scoutledare och jobb på en gymnasieskola - tröttnar du aldrig på barn och ungdomar?- Tvärtom, jag blir inspirerad av barn, säger han.Men visst blir han trött ibland och vill vara ifred. Då läser han eller lyssnar på musik. Eller gör egen musik, men han är absolut ingen musiker förklarar han. Han gör en enkel låt till någon som fyller år bara.Det låter enkelt. Ingo får det mesta att låta enkelt. När han talar om att ta ansvar till exempel. På Bönergården är han programgruppens sammankallande. Han upptäckte nämligen att det fanns många som ville hjälpa till på Bönergården, men få som ville vara vara sammankallande.- Jag står gärna i bakgrunden och ser till att ansvarslistor blir fulltecknade, förklarar han.Men att ta ansvar kan ju betyda mycket bekymmer?- Jag bekymrar mig väldigt lite, jag har en stark tro på Guds omsorg, förklarar han. Jag tycker man ska leva en dag i sänder.Han vet att han kan uppfattas som lite väl optimistisk, men trivs ändå bra med sin inställning och ibland tar han dessutom saker på för stort allvar. Han tycker också att det är viktigt att försöka leva livet lite långsammare och vet att han kan uppfattas som lite sävlig.- Men man får ju ha lite självdistans, säger han och ler. Man måste hitta sin stil bara!En annan sak som är viktigt för Ingo är samtalet. Kvaliteten på samtalet är viktigt och han står inte ut med meningslöst prat.- Jag brukar kalla mig för gnällallergiker och har svårt att lyssna på välfärdsproblem, säger han.Uppfattas du som konflikträdd?- Jag har svårt att acceptera när någon säger det. Jag vill bara inte bidra till att människor blir arga, säger han.Han träffar dagligen unga människor och menar att det är viktigt vad han säger till dem. Han vill inte förstöra ett samtal med kritik utan vara "som olja i maskineriet".Tintin är hjälten
Ingo förklarar hur han tänker och det låter förnuftigt. Han har nog tänkt wigenom detta - men hur har han hunnit med allt han gjort och tänkt på bara 43 år? Det förblir en gåta.Har vi glömt något?- Ja, Tintin. Han är min hjälte, säger Ingo och lyser upp.Figurer, böckerna och alla filmer finns i Ingos Tintinsamling. För Tintin är bra. Han är modig, hjälper andra och använder sällan vapen. Så enkelt. Igen.Varför tror du att du blivit nominerad som årets Finspångare?- Det kanske är någon med liknande värderingar som har nominerat mig, tror han.
Årets Finspångare, kandidat 5: Ingo Alander
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om