Fordon för miljontals kronor förstördes i Örebro. Polisbilar och privatpersoners.
Aleksandar Jeremic växte upp i Finspång och är för många förknippad med ishockey.
– Finspång har en speciell plats i mitt hjärta, säger han och berättar att han nyligen var på besök.
Han bor numera i Stockholm och är polis sedan 16 år. Han arbetar med grova brott, men ingenting liknar det han var med om i påskhelgen.
– Jag fick ett samtal klockan 01 på natten mot långfredagen. Jag skulle fira påsk, men det var bara att ställa in.
Det var med anledning av Rasmus Paludan och de våldsamma upploppen i Linköping och Norrköping som fler poliser beordrades in till sammankomsten i Rinkeby.
– Vi blev attackerade med sten. Det här är vuxna män, unga män, barn och kvinnor. Efter ungefär en timmes arbete skingrade vi mobben. Det här är inte motdemonstranter, de hade inte något budskap förutom att kasta sten.
De skulle ta rast när frågan om att åka till Örebro kom.
– Våra kollegor där behövde hjälp. Det var självklart att göra det. Vi åkte på stående fot. Det blev ingen mat, ingen dricka. Ingenting.
När de närmade sig hörde de på radion att situationen hade blivit våldsam, trots att Paludan inte hade anlänt.
– Vi blir kvar 1,5–2 timmar. Personerna kastar sten, vår pepparsprej tar slut. Jag träffas. Kollegor blir ivägledda. Till slut blir det övermäktigt. De här personerna ringer dit fler och fler. Vi ser hur de knackar loss gatsten, sätter eld på fordon, kastar parkbänkar.
Polisen sköt flera varningsskott, men ingenting hjälpte.
– Det var bara ren och skär aggression. Jag tror inte att de har förstått polisens uppdrag.
Vad känner du där och då?
– Jag är extremt förbannad och frustrerad. Om vi inte hade fått order att backa tillbaka helt och hållet hade jag kört på så länge det hade gått.
Ledningen menade att det var materiella saker som förstördes och att riskerna inte var värda att ta.
– Vi ser flera kollegor som blöder och haltar därifrån.
– Jag kände för första gången i min karriär en rädsla, det här kommer inte sluta bra.
"Jag känner frustration över lagstiftningen och politiken, men extrem stolthet för vårt arbete. Vi har gjort allt vi har kunnat."
Tolv poliser skadades och fordon för miljonbelopp brann upp. Aleksandar Jeremic klarade sig lindrigt undan, trots "hagelskuren" av stenar, varav en träffade honom i huvudet och en annan i benet.
– Jag träffades av en på hjälmen så att det svartnade för ögonen. Hade jag inte haft den på hade jag inte levt i dag.
Det blir 22, 23 arbetstimmar utan ordentlig rast.
Hur går tankarna nu?
– Jag kan summera det med två ord: frustration och stolthet. Jag känner frustration över lagstiftningen och politiken, men extrem stolthet för vårt arbete. Vi har gjort allt vi har kunnat. Vi vek inte en tum. Vi backade för att vi var tvungna, inte för att vi ville.
Aleksandar Jeremic jämför känslan med arbetet vid terrorattentatet på Drottninggatan 2017.
– Jag var stolt när vi grep Akilov. Det är samma sak nu och vi får bekräftelse och stöd. Folk tror på oss och vill oss väl.
Till en början använde polisen tårgas, men den tog snabbt slut.
Han önskar att de hade varit fler poliser på plats. Vattenkanoner, gummikulor och tårgas hade också underlättat mot stenkastarna, menar han.
Hur hämtar man sig efter en sådan här händelse?
– Vi har krissamtal, debriefing. Jag mår inom den delen väldigt bra. Det är mycket annat jag blir trött på. Pappersarbetet. Jag har en chefstjänst och annat uppdrag också, att leda verksamheten mot grov brottslighet i Botkyrka. Nu är det lite ackumulerad stress.
Aleksandar Jeremic pustar ut efter kravallerna.
Händelserna ska utvärderas och Aleksandar Jeremic tror att såväl polisledningen som politiker gör sitt yttersta för att situationen inte ska uppstå igen. Själv har han flera idéer om hur politiken kan gå in och arbeta förebyggande.
I skolan vill han se olika brottsförebyggande åtgärder. Han är själv aktiv inom programmet Mentors in violence prevention, MVP, som är särskilt utformat för att hantera frågor om kön och våld.
Han vill att samhället tar större ansvar för kultur och fritid, som i dag till stor del hänger på eldsjälar. Han tror också på ökad samverkan mellan skola, socialtjänst och polis.
Aleksandar Jeremic vill också se hårdare straff mot yrkeskriminella. Många vuxna som han möter i sitt arbete har aldrig haft ett jobb. Deras inkomst kommer från ett kriminellt leverne.
– Jag hoppas och är rätt säker på att det kommer något gott ur det här, men politikerna måste ta sitt ansvar. Tillåter vi det här har vi anarki. I en demokrati ska alla få komma till tals, det är oerhört viktigt, säger Aleksandar Jeremic.