Olof Stenhammar har två syskon kvar i livet. En syster som bor i USA sedan 1950-talet och en syster som bor på en avstyckad tomt av Stjärnviks säteri i Finspång där Olof växte upp på 1940-talet. USA och Finspång är två viktiga platser i hans liv.
Vi träffas i Stockholm över en bit mat en solig dag i mars. Olof Stenhammar är en klockren entreprenör i ordets mest väsentliga innebörder. Dels har han ägnat sig åt – för att tala med nationalekonomen Joseph Schumpeters klassiska ord – kreativ förstörelse genom att ”rubba balansen mellan utbud och efterfrågan på den (finansiella) marknaden.” Vilket var precis vad Stenhammar gjorde när han i strid med flera etablerade intressen och sedvanor drog igång den privata och elektroniska handeln med optioner i Sverige i OM-gruppen på 1980-talet. Vi talar här om ett avgörande inflytande på hela världens finans- och kapitalmarknader.
Mer att läsa: Ett slags samhällsbankir.
Dels har Stenhammar i det mesta som han har företagit sig i livet varit en entreprenör i ordets franska betydelse; han har varit och är en person som ”får någonting gjort”.
En del av allt detta som Olof Stenhammar har fått gjort kommer han att berätta om när han besöker Finspång nästa vecka (11 april) för att medverka på en halvdag om ekonomi som Swedbank med partners bjuder in till.
Har du möjlighet att gå till Kulturhuset och lyssna så bör du göra det. Olof Stenhammar är något extra. Han kommer också att ha med sig sin bok ”Det ordnar sig” till försäljning.
Titeln syftar på vad den unge Olof sa till sin mor då hon önskade att han skulle vara mer målinriktad och flitig i sina studier och framtidsplaner. I boken skickar han några ord till sin mor uppe i sin himmel: ”Där ser Mor. Allt ordnade sig till slut. Jag sade ju det!”
Uppväxten på Stjärnvik – med skolgång i Risinge kyrkskola – var harmonisk om än snål på beröm och uppskattning.
”Far och mor var noga med att vi barn inte skulle förhäva oss, få för oss att vi ”var något”. Den där attityden, tillsammans med att jag som tioåring – utan att förstå varför och mot min vilja - skickades iväg till skolor i Lund, Osby, Norrköping och Strängnäs tror jag körde min självkänsla i botten. Min syster i USA säger alltid att det var det som gjorde mig så envis och härdad. Och det kanske det var. Framförallt gav det mig ett enormt bekräftelsebehov som jag ibland har haft svårt att tygla”, berättade Olof Stenhammar.
Mer att läsa: Allt trillar ner i din plånbok.
Det var dock nog inte främst sökandet efter bekräftelse som fick Olof Stenhammar att engagera sig i operavärlden. ”Min mor tvingade med mig till Kungliga Operan en gång 1960. Jag var bakis och trodde aldrig föreställningen skulle ta slut. Det var omöjligt att somna eftersom Birgit Nilssons röst var för stark. Jag hoppades att jag hade klarat av operakvoten för resten av livet”, skriver Stenhammar i sin bok.
Men så blev det inte. Hans brorsdotter Sonja – berömd operasångerska och för övrigt född samma år som Olof själv(!) – ”tjatade” in honom i operatävlingen Stenhammarfestivalen i Norrköping som genomfördes första gången 2006.
Efter alla sina år i svensk och internationell hetluft har Olof Stenhammar många tankar om näringsliv, marknader och politik.
”Viljan att göra affärer behöver friutrymmen; möjligheter att göra något helt annat än vad alla andra gör. Ta bara en sådan sak som att noterade bolag måste lämna kvartalsrapporter. De där rapporterna är svåra att tyda och tar tid från affärerna. Bolag borde få välja. Halvårsrapporter kan vara lag men övrigt kan vara en fråga mellan bolaget och aktieägarna. Samma sak med bolagskoden för börsbolagens uppträdande. Det är en bra guide men bör inte vara huggen i sten. Följ eller förklara varför du inte följer; det är en mycket bättre och affärsmässig utgångspunkt. Affärer är något annat än förvaltning, det får vi aldrig glömma,” sa Stenhammar.
Vi talade också en hel del om bland annat OS, om politik, om styrelsearbete, om Ingvar Kamprad, om flottan, om ”ask for the order” och om mediedrev. Men det får vi säkert höra mer om i Finspång 11 april.