Kyrkorådets Gösta Johansson tackar Börje Risinggård, ordförande i Olof Skoglundsstiftelse, för bidraget.
Finspångs församling äger klockstapeln vid Sankta Maria kyrka. Under ett års tid har klockstapeln från 1935 rustats upp i form av byte av underdelarna på stockarna, diverse förstärkningar och tjärning.
– Vi behövde pengar och har fått medel, en halv miljon kronor, från stiftelser för att kunna genomföra det här. Den största summan, 400 000 kronor, har vi fått från Olof Skoglunds stiftelse, men även Arvid Nilssons stiftelse har bidragit, berättar Gösta Johansson, ordförande i kyrkorådet i Finspångs församling.
Olof Skoglund (1925–2018) var en svensk diplomat som var son till förste vice talman Martin Skoglund. Olof var attaché vid Utrikesdepartementet och tjänstgjorde i Portugal, USA, Ryssland och flera afrikanska länder. Olof Skoglund var därefter minister i London, ambassadör i Prag och hade olika ambassadörsuppdrag i ett antal länder i Afrika.
Både Olof och Martin Skoglund ligger begravda på Sankta Maria kyrkogård i Finspång. Olof Skoglunds stiftelse syfte är att dela ut stipendier och bidrag som väcker ökat intresse för Östergötlands historia.
Klockstapeln vid Sankta Maria kyrka.
– För oss var det en självklarhet att ge medel till klockstapeln med tanke på kombinationen kyrkan, Olof Skoglund och det kulturhistoriska värdet, betonar Börje Risinggård, ordförande i Olof Skoglunds stiftelse.
– Stockarna är gjorda så att de ska stå i minst 80 år till, menar Gösta Johansson.
Börje Risinggårds namn har sin förklaring.
– Jag är uppvuxen på en gård, en kilometer från Sankta Maria kyrka. Mina föräldrar och farföräldrar är begravda här. Vi har kvar gårdsbyggnaden som sommarboende, det är femte generationen som har den nu, berättar Börje Risinggård.
Olof och Martin Skoglunds gravstenar ligger bredvid varandra på Sankta Maria kyrkogård.
Han gick sina första skolår i Risinge.
– Jag gick både småskolan och folkskolan här i Risinge. Sedan blev det realskolan i Finspång innan det blev studier i Norrköping. Jag bodde utomlands några år innan jag bosatte mig i Stockholm, säger Börje.
Men den starka kopplingen och kontakten med sina hemtrakter har alltid funnits kvar.
– Ju äldre man blir, desto viktigare blir rötterna. Därför är det väldigt roligt att göra insatser för sin bygd.
Klockstapeln uppfördes 1935.
Efternamnet Risinggård innehas endast av ett fåtal personer i landet.
– Jag och min syster tog det namnet på 1960-talet. Det är bara elva personer i Sverige som heter så, enbart vår familj heter Risinggård, konstaterar Börje Risinggård.