- Det gick bra ända tills bakaxeln gick sönder, säger Jan Eliassen. Det var väl något som sprack antar jag. Bilen drev bara på ett hjul.
"Bara skitkul"
Vad är det som är så roligt med att spinna loss på asfalt?
- Jag vet faktiskt inte, det är bara skitkul, säger Jan Eliassen. När det ryker, då blir man fan nöjd.
Det var en hel del annat som erbjöds den motorintresserade publiken som tagit sig till Igelfors. Förutom huvudattraktionen, som var en bilutställning med ett 50-tal äldre och nyare bilar, fanns även så kallade ljudbilar med enorma bilstereoanläggningar, loppmarknad och liveband.
"Jättebra"
Bakom arrangemanget står Igelfors bygde- och utvecklingsråd tillsammans med olika lokala förmågor. Arrangören Sofia Eklund, från Igelfors, har varit med alla tre åren.
- Det har gått jättebra, det har flutit på under hela dagen, säger hon. Det finns en hel del unika bilar här som bara finns i ett exemplar i Sverige eller som är hemmagjorda. Det är det som är roligt.
17 års renovering
Staffan Svensson, från Regna, var en av dem som ställde ut sina bilar. Han hittade sin Studebaker President, från 1931, på en bilskrot i Huddinge 1968 när han var ute och plockade svamp med sin familj. Då trodde han inte att det skulle bli några större problem att få det gamla bilvraket att bli så fin som den är idag. Men det tog ända fram till 1985 innan bilen var återställd i originalskick.
- Jag var 16 år, och då gick man på vad som helst, säger han. Man blev kär direkt.
- Då förstod man inte vilken arbetsinsats som krävdes. Det var mycket som saknades. Det tog många år att jaga rätt på alla delar.
Från närområdet
Många av besökarna och utställarna kom från närområdet. Men en del hade även åkt en liten bit för att få vara med på motordagen. Jonas Wangenfors, från Katrineholm, hade tagit med sig sin dragracingbil, en Chevrolet Pro Stock Beretta från 1988, till utställningen.
Han tävlar i den dragracingklass som kallas competition, och han är nu med och kör i en nordisk serie med fem till sex deltävlingar varje år. Som bäst har han kommit trea i en sm-deltävling för några år sedan. Men han vill inte säga hur mycket pengar han lägger ner på sin hobby.
- Eftersom jag inte har några sponsorer brukar jag inte räkna på det, säger han.
402 meter på 8 sek
Han berättar att tjusningen med sporten är den goda sammanhållningen mellan förarna och den höga farten. Det tar ungefär åtta sekunder att åka den 402 meter långa banan.
- Jag började med att prova med någon gatbil på flygfältet i Nyköping, sedan ville man att det skulle gå fortare, och det vill man väl än idag egentligen, säger han.
Pontiac Boneville
Priset för den finaste bilen, även kallad "best in show", gick till Mikael Nyberg, från Sonstorp, med sin Pontiac Bonneville från 1969.
Han berättar att det är en så kallad lowrider, vilket innebär att bilen kan höjas, sänkas och även lutas med hjälp av hydraulik.
Mikael Nyberg var särskilt stolt över att det var besökarna och inte en domarjury som röstat fram just hans bil till utställningens finaste bil.
Massor av arbete
- Det är jätteskojigt, säger han. Jag har vunnit förut i Askersund, men då var det domare som dömde. Det är ännu roligare när publiken gillar den.
Men så har han också lagt ner massor av arbete, under ungefär nio års tid, för att få bilen så fin som den är idag. Han köpte den 1996 och började renovera den året efter.
- Motorn gick sönder en månad efter jag köpte den, så började jag renovera den och sedan blev det bara mer och mer, säger han. Mycket har jag gjort själv. Det är därför jag har kunnat bygga den.
Det var tredje året i rad som motordagen i Igelfors arrangerades. Frågan är om det blir någon ny motordag nästa år?
- Det har ju blivit en tradition, så då ska vi nog fortsätta, säger Sofia Eklund. Men det är mycket jobb som ligger bakom.