Skrällen i Moskva. 1980 överraskade en yngling stort på 100 meter ryggsim. Bengt Baron snuvade de stora hemmahoppen på OS-guldet.
18-åringen från Finspång stod för den stora svenska simskrällen i Moskva. Bengt Baron vann OS-finalen på 100 meter ryggsim, 42 hundradelar före de stora hemmahoppen Viktor Kuznetsov och Vladimir Dolgov.
Då hade redan klubbkompisen Pär Arvidsson vunnit guld på 100 meter fjäril.
Sommaren 1980. Det är 40 år sedan.
– Ja, det känns overkligt, man kan knappt fatta att det är så länge sedan, säger Bengt Baron i telefonen från hemmet i Järfälla ett par timmar innan middagen, med just Pär Arvidsson med fru Carol.
Vart tionde år uppmärksammas Moskvagulden lite extra.
– Förvånansvärt ofta, kanske för att jag har ett lite ovanligt efternamn.
Bengt Baron med OS-guldmedaljen från Moskva 1980.
När han tänker tillbaka på sitt guldlopp ser han det fortfarande tydligt i två faser. Den inför loppet och den efter.
– Fram till målgången var det saker man gjort tusen gånger förut. Allt det efter målgången kunde man som tonåring från Finspång verkligen inte vara förberedd på. Ingen hade förväntat sig det. Det var lite kaotiskt, men bara roligt att nå sin pojkdröm.
Vid hemkomsten till Finspång väntade han sig ett hundratal personer, men Finspångs största idrottsstjärnor möttes av tusentals.
Bengt Baron hade många framgångar för Finspångsklubben SK Korrugal.
– Det var jättestort. Hela den dagen var fantastisk. När media väntade på Arlanda gick vi ut en annan väg och flög en liten Cessna, landade i Norrköping och åkte direkt till Finspång. Där var det kortege och en stor happening på torget, sen middag på hotell De Geer med Fredrik Belfrage som konferencier. Det var jättestort. Så roligt med engagemang i en liten ort. Det kändes jättehärligt att dela det med så många.
Han betonar att guldet var möjligt genom lagarbetet fram till loppet.
– Turen att ha Björn och Bosse Larsson som tränare, Sonny Andersson som ledare, Branislav Nikolic som sponsor till klubben och lagkamraterna i den lilla simhallen. Då tänkte man inte på hur unikt det var att allt föll på plats. Man tog det för givet. Pär och jag pratar mycket om det.
Vad kom OS-guldet att byta för dig?
– Jag har fått den frågan och funderat på den. Det är jättesvårt att sia om, faktiskt. Hade jag inte vunnit då kanske jag hade varit ännu mer motiverad till OS 1984 och -88. Den stora grejen för oss var att vi fick möjlighet att få stipendier och åka över till USA, för både simning och skola. En fantastisk möjlighet att förbereda oss för livet efter simkarriären. Jag är ledsen över hur få som tar den chansen idag.
Värderar du guldet annorlunda med större distans?
– Man inser med tiden att det inte är så lätt att vinna OS. När man är i själva resan och uppnår något tycker man inte att det kan vara så svårt. Kan jag borde vem som helst kunna. När man får distans inser man att det Pär och jag från lilla Finspång fick uppleva var ganska unikt. Det tänkte man inte på mitt i allt. Det var extra roligt att få dela det med Pär.
Klubbkompisen Pär Arvidsson vann OS-guld på 100 meter fjärilsim.
De lärde känna varandra under ett träningsläger i Orsa, i juni 1973. 11 och 13 år gamla. Sedan dess har de hållit kontakten och gör fortfarande grejer ihop.
Bengt sitter i fyra bolagsstyrelser och är ordförande i tre av dem. De verkar i vitt skilda branscher–takboxar, vegetabiliska oljor, medicintekniska produkter och logistiklösningar för internet.
Numera ägnar sig Bengt Baron åt olika styrelsearbeten. Arkivbild.
– Det är annorlunda än att vara operativ i linje med personalansvar. Jag älskar de jobben jag haft. Nu har jag mer frihet och flexibilitet och det är värt mycket när man blir lite äldre. Det är inte lika bundet, men fortfarande full fart.