1700-talsgården ligger i Risinge socken på vägen mot Sankta Maria kyrka. Exakt hur gammal den är vet man inte, men från andra halvan av 1700-talet enligt Fredrik Blomberg i Risinge hembygdsförening. Ingelstad Västergård finns med i den äldsta husförhörslängden från 1788.
Gården flyttades sannolikt till sin nuvarande plats i samband med skiftesreformerna på 1880-talet. 1845 donerades gården av prosten Mathias Stenhammar och har sedan dess varit i församlingens och sedan kommunens ägo. Tills den såldes 2020. Stenhammar donerade gården för att användas som fattighus, men så blev det aldrig.
Annika och Magnus köpte gården i februari 2020 och i augusti samma år besökte vi dem för första gången. Då hoppades de kunna flytta dit inom två till fyra år. Nu har de har lite olika uppfattning om hur det kommer att bli med den saken.
– Jag tror på att det dröjer ett par år till, medan Magnus vill flytta hit nästa höst, säger Annika.
– Nej i höst, säger Magnus.
Framtiden får visa vem som får rätt.
Men de har ändrat strategi i sitt arbete. Då var det den gamla mangårdsbyggnaden som var i fokus för arbetet. Nu tänker de annorlunda.
– Vi inriktar oss på det mindre huset för att kunna flytta hit tidigare, men om det hinner bli beboeligt i höst får vi se, säger Magnus.
Det lilla huset är från 1960-talet och där har de inte samma krav på sig att anpassa renoveringen till gammal stil.
– I 1700-talshuset vill vi tänka mer på byggnadsvård är vi gjorde från början.
För två år sedan var det rivning arbetet handlade om. Nu har återuppbyggandet börjat, även om det inte syns så mycket inne i rummen.
Det har varit mycket grundarbete som att dra fram vatten, värme, el och förbereda för fiber. Och det pågår fortfarande. Utanför det stora huset finns det en kran där det går att få vatten. Det kommer direkt från den nya pump och det pumphus de har byggt.
– Ett företag har borrat en ny brunn. Det fanns en gammal, men den ligger "där borta nånstans", säger Magnus och pekar ut över fälten.
Ett stort arbete var även taket på nordsidan av mangårdsbyggnaden. Tusentalet tegelpannor togs ner, borstades rena från mossa och lav och lades tillbaka. Då på ny läkt. Även ett par fönster har fixats.
Nu väntar de på pelletspannan som ska svara för värmen i båda byggnaderna. Den placeras i ett pannrum i det lilla huset och sedan blir det "fjärrvärme" till det stora. Vatten och el ska in i husen.
Har känslan för platsen förändrats under den här tiden?
– Egentligen inte. Det var kärlek vid första ögonkastet och det har bestått, säger Annika.
– Det känns hemvant, man längtar att komma hit, säger Magnus.
Han kan vara här några dagar i veckan ibland. Ett kontor finns inrett på övervåningen i huvudbyggnaden. Pendlandet med en elskoter tar en knapp timme.
Det är heller inte bara byggande när de är på plats. Annika har lagt ner mycket arbete på trädgården och utökat alla äppelträd med plommon-, päron- och persikoträd samt ett fikonträd uppe vid mangårdsbyggnaden.
Hon drömmer om att förvandla ett hörn av ladugården till ett växthus, där hon skulle kunna ha Medelhavsväxter som citron- och apelsinträd.
Mest är det arbete när de är där, men de kan också ta sig tid att bara njuta av tillvaron.
– Framförallt under semestern kan vi kosta på oss en paus då och då, säger Magnus.
– En halvtimme, säger Annika med ett skratt.