På sträckan mellan Finspång och Pålsboda fanns många stationer: Sonstorp, Hellestad, Prästköp, Ljusfallshammar och Hjortqvarn var några av dem. I Ljusfallshammar fanns också en bibana till Grytgöl.
Pålsboda–Finspongs jernväg hade bildats redan 1874 och efter drygt 20 år, 1895, bildades Norra Östergötlands Järnvägar, NÖJ. Det var en sammanslagning av de smalspåriga järnvägarna Pålsboda–Finspång och Finspång–Norsholm.
Runt 1910 hade man byggt ihop de smalspåriga järnvägarna så att det gick att åka från Örebro till Norrköping Östra.
Maxhastigheten på NÖJ:s järnväg var i början 15–32 kilometer i timmen men senare höjdes den och uppgick så småningom till 60 kilometer i timmen och för rälsbussar 75 kilometer i timmen.
Halv miljonUnder 1900-talets första hälft lades allt mer persontrafik över från ånglok till rälsbuss och på 40-talet ökade persontrafiken till över 500 000 resande per år.
1939 beslutade riksdagen att staten skulle köpa in de privata järnvägarna och införliva dem i SJ. Det fick dröja lite eftersom andra världskriget kom emellan men runt årsskiftet 1949–1950 började förhandlingarna och 2 mars 1950 tecknades avtalet. Den 1 juli uppgick NÖJ i SJ.
1960 fick Kimstad–Skärblacka ett tredje spår så att normalspårig järnvägstrafik kunde köras på sträckan. Trafiken mellan Örebro Södra och Hjortkvarn samt Hjortkvarn–Finspång lades ner 27 maj 1962.
Stationen i Hällestad försvann.
NormalspårNormalspårstrafiken startade 22 juli 1962 och därmed upphörde också smalspårstrafiken mellan Kimstad och Finspång. I åtta år till fanns det persontrafik på räls i Finspång. Den 1 januari 1970 upphörde den normalspåriga persontrafiken mellan Finspång och Kimstad.