Förra året var det den då tioårige Elias Arvidsson från Rejmyre som röstades fram till årets östgöte, en tävling som anordnas av P4 Östergötland. I år är en annan Finspångsbo nominerad, nämligen Grethel Forsberg. Det är hennes arbete med att öppna dörrar för flyktingar som fått henne nominerad.
– Jag känner att det här är min uppgift. De här vännerna har flytt och har stora svårigheter bakom sig. Om jag kan finnas till för dem så vill jag göra det. Det är inte bara ett givande från min sida, utan jag kan också känna mig väldigt rik av umgänget med dem. Så gott som alla jag har träffat har trauman i bagaget, men de ger ändå inte upp utan kämpar vidare. Det ger ett slags hopp till oss som har det så bra, att man kan leva vidare trots att man hamnar i riktiga svårigheter, säger Grethel Forsberg.
”Grethel tar emot tunga berättelser men jobbar outtröttligt vidare för att öppna dörrar in i det svenska samhället för människor som flyr från krig och kaos.” Så lyder nomineringen. Grethel berättar att hon blev överraskad och glad, när hon fick veta att hon var en av kandidaterna. Men samtidigt skämdes hon lite.
– Jag kan skämmas lite för att jag ska figurera i media, när det finns så många andra som gör så mycket bra också. Jag vet flera som skulle kunna vara nominerade istället för mig.
Hon berättar att det som driver henne är en stark tro på alla människors lika värde.
– Vi har lika värde allihop och då är det inte rättfärdigt att vissa ska leva på andras bekostnad. Att vissa ska få lida så oerhört svårt och så har vi, här uppe i Sverige, det så oerhört bra. Jag tycker att det är hemskt.
I 30 års tid har Grethel engagerat sig för flyktingar. Det går inte en dag utan att hon hjälper till att få tag i en advokat, skjutsar till Migrationsverket eller är med vid sjukhusbesök. Något som gett henne många vänner.
– Det är väldigt berikande, det lyfter ens horisont. Det är roligt att få lära sig om andra kulturer och man reflekterar och förstår hur bra man har det.
Det finns en familj som är ett bra exempel på den vänskap som engagemanget ger. Det är en familj som utvisades till El Salvador för 12 år sedan. Grethel ringer till dem varannan söndag för att höra hur de mår.
– Min man och jag var och hälsade på dem. De lever under mycket svåra och begränsade förhållanden. Vi känner dem som vår lilla familj, de betyder verkligen någonting för oss. Om jag bara kunde hitta ett sätt att få dem tillbaka hit. Att inte kunna hjälpa är frustrerande, det är den tunga delen i det hela. Men kan man det är det fantastiskt.