Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Glädjen följde Sickan Carlsson

Sickan Carlsson var en av svensk films största stjärnor under 40- och 50-talen. "Sickan-filmer" var ett begrepp och hon fick högre gage än manliga stjärnor. I år skulle hon ha fyllt 100 år.

Leende. Sickan Carlsson hade glittrade alltid som en sol.

Leende. Sickan Carlsson hade glittrade alltid som en sol.

Foto: Ragnhild Haarstad / SvD / TT

Film2015-07-24 12:00

Sickan Carlssons spelstil och filmpersona utmärktes av optimistisk käckhet och humoristisk charm.

Ett epitet som fastnade var: "glittrande glad". Hon gjorde ett fåtal dramatiska roller och var en uppskattad radio- och revyartist.

Sickan Carlsson uppträdde som 15-åring i typograffackets amatörrevy, "Typernas revy", på Gröna Lund. Hon gjorde ett sådant intryck att teaterdirektören, Björn Hodell, tipsades. Han såg henne uppträda och erbjöd engagemang vid Södra teatern där Kar de Mumma var textförfattare.

Men föräldrarna satte stopp; Sickan Carlsson skulle gå ut skolan först.

Följande år provfilmade hon hos SF i Råsunda och fick en biroll i "En stulen vals" (1932) av Lorens Marmstedt.

Hon fick åter ett erbjudande av Hodell och vid samma tid fick hon elevkontrakt hos SF. Hon började också spela revy hos bland andra Karl Gerard, vilket hon regelbundet skulle fortsätta att göra i många år.

Från filmdebuten i "En stulen vals" till den sista filmen, där hon spelade en dramatisk roll i "Charlotte Löwensköld" (1979), medverkade Sickan Carlsson i ungefär 50 filmer.

Hon spelade bland annat mot Gunnar Björnstrand, Åke Söderblom och Thor Modeén.

Sickan Carlsson-kännaren och presschefen på Svenska Filminstitutet, Jan Göransson, beskriver henne så här:

– Hon var en fantastisk svensk filmstjärna och en modern kvinna i alla sina filmer.

I Hasse Ekmans lättsamma filmer hade hon roller som yrkesarbetande kvinna, i komedier som "Sjunde himlen" (1956), "Med glorian på sned" (1957) och "Fröken chic" (1959). Filmerna gick nästan alltid upp på Biograf Royal på Kungsgatan i Stockholm.

Även Ingmar Bergman uppskattade Sickan Carlssons begåvning. Han erbjöd henne engagemang vid Malmö stadsteater år 1958, men Sickan Carlsson tackade nej. Då hade hon nyligen gift sig för tredje gången, med Sölve Adamsson, och valde att vara kvar i Stockholm.

1961 specialskrev Bergman en dramatisk filmroll till Sickan Carlsson i Alf Kjellins "Lustgården". Där spelade hon den gifta servitrisen Fanny, som blir förälskad på nytt. Filmen blev hennes egen favorit i karriären.

Hennes artistkarriär avrundades med shower för pensionärer i hela Sverige tillsammans med Annalisa Ericson. (TT)

Sickan Carlsson

Föddes: 12 augusti 1915.

Död: 2 november 2011.

Familj: Äktenskap med Gösta Reuter 1939-1945, Åke Rapp 1945-47, Sölve Adamsson 1958-1987. Fick dottern Ingegerd med Gösta Reuter.

Kännetecken: Glittrande glad

Höjdpunkter i karriären: I en gallupundersökning 1942 blev hon en av Sveriges fyra mest populära skådespelare och var den mest uppskattade kvinnliga skådespelaren hos den manliga publiken. Elva år senare i en popularitetsundersökning 1953 i Filmjournalen placerades hon på första plats av läsarna. Hon fick en Hedersguldbagge 2005.

År som aktiv: 1932-1992.

Skandalfaktor: Nästan obefintlig, om inte att skilja sig 1945 var lite skandalöst ändå.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!