Just denna dag är hon i Falla, hemma hos Angelica Hillius. Här är det rejäla kallblod med hovar stora som lp-skivor som ska få "manikyr" denna dag.
- Alla hovslagare tar inte kallblod, just på grund av deras tyngd. Men jag går efter individ och inte efter ras, säger Frida Linder och filar på shirehästen Goldies stora hov.
- Hon är störst i stallet och väger ett ton. Men hon är också snällast i stallet, säger Angelica Hillius.
Bara tjejer
På frågan om varför hon valt just denna bjässe till hästras säger hon:
- Det är rätt skönt att ha en häst som har kraftigare rumpa än jag själv! Nä, jag skojar! De är snälla, lugna och trevliga. Trots sin storlek har de en enorm kroppskontroll. Jag behöver aldrig vara orolig att de ska trampa på oss.
När Frida gick utbildning till hovslagare var det bara tjejer i hennes klass.
- Förut var det ett väldigt mansdominerat yrke, men det börjar ändras. Det är lite tungt och man får akta rygg och knän. Jag har en bra grundstyrka, sedan jag jobbat med att mjölka kor.
Frida blev färdig hovslagare i våras, och håller som bäst på att bygga upp sin verksamhet. Att hon ville jobba med hästar var en självklarhet.
- Det har alltid varit en dröm för mig, jag är uppfödd med hästar och andra djur. Jag är 14:e generationens bonddotter. Det har alltid funnits någon ponny på gården. Min morfar höll på med hästar. Han använde dom i lantbruket och körde i skogen, han hade också stora kallblod. Så jag är van vid dom. Är lite sugen på att skaffa en själv, säger Frida och stryker Goldie över mulen.
Sover gott
För att få verksamheten att gå ihop behövs en kundkrets på ungefär 180-200 hästar i månaden.
- Jag är inte riktigt där än. Men det går bra, bättre än jag trodde. Roligt är det också, särskilt med kundkontakten. Jag har lärt känna väldigt trevliga människor och hästar sedan jag började. Sedan sover jag väldigt gott på natten, säger Frida och ler.