”Vi har hört rykten om att det förekommit uppmaningar via sociala medier att självmordsförsök skulle öka möjligheterna att få Put (permanent uppehållstillstånd reds anm), detta stämmer inte. Vi har inte hittat några sådana uppmaningar i sociala medier men vill ändå förtydliga, att försöka ta sitt liv ökar inte möjligheterna att få stanna i Sverige”. Så kunde man läsa i ett inlägg gjort av Ensamkommandes förbund tidigare i veckan, där det också framgick att de är "djupt oroade över den ökning av självmord och självmordsförsök som vi sett bland ensamkommande ungdomar den senaste tiden”.
Det här, tillsammans med höjda röster från nätverket "Vi står inte ut”, där bland annat skolsköterskor finns med, gjorde att Barnombudsmannen (BO) kallade Migrationsverket, Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Socialstyrelsen till ett akut möte om hälsotillståndet hos de ensamkommande barnen i onsdags. Ett av ryktena som fått spridning var att ett plan skulle flyga från Sverige till Afghanistan med ensamkommande ombord i slutet av den här veckan. Något Migrationsverkets presstjänst förnekar.
Hur det än är, vittnar Kerstin Sanner, som är rektor för språkintroduktionen på Kungsgårdsgymnasiet, om en stor oro bland pojkarna, som det främst handlar om.
– Väntan är oroande. Vem som får stanna och vem som får avslag är som ett asyllotteri. Någon i en klass får ja, en annan nej, utan att de vet vad som skiljer dem? Och vi kan inte göra något, vi kan inte förklara varför det är så, säger hon.
Läs mer: Arif har säkerhet - men inga rättigheter: "Har hamnat i moment 22".
Hon vill inte gå in på om någon av eleverna har begått, eller försökt begå, självmord. Men hon hör diskussionerna.
– Det pratas om det. De tappar livsglädjen. Jag vet att våra ungdomar mår väldigt dåligt. Det finns en stor oro, säger hon och berättar att hon "förstått att det skrivs saker på sociala medier":
– Men de har varit oroliga hela hösten. Först ville de bara tacka Sverige för att de fått komma hit, så plötsligt skickas de hem. De tror att de betett sig fel, för de förstår inte varför de får avslag.
Det var i höstas som Sverige och Afghanistan undertecknade ett "återvändandeavtal" som innebär att vuxna afghanska medborgare som inte får asyl i Sverige utvisas omgående. Samtidigt gör Migrationsverket allt fler åldersuppskrivningar. Och det är de här 17-18-åringarna som går språkintro på Kungsgård.
– Det är besvärligt och inhumant! Om de är 17 och ett halvt bor de på ett boende med personal och går i skolan. Så skrivs de upp och blir 18, det kan gå på en dag eller mindre än en vecka. Då tappar de sin gode man och får inte bo kvar utan flyttas till en annan typ av boende, ibland i en annan kommun, säger Kerstin Sanner som ser en negativ spiral:
– Många mår väldigt dåligt av det här. Ibland måste de till och med byta skola, det som kanske är enda tryggheten som finns kvar. De blir ensammast i världen!
Det här sker ofta, enligt henne. Kerstin Sanner efterfrågar en mer human situation för ungdomarna.
– Vi kan inte påverka Migrationsverket och asylprocessen måste ha sin gång, det förstår jag. Men som det är nu är rent inhumant. De fraktas ju runt som boskap! Jag önskar att processen kunde gå snabbare och att det var tydligare riktlinjer.
På skolan har de förstärkt Elevhäsan med en pensionerad kuratorsresurs och tar stöd från Centrala elevhälsan.
– Men behoven blir ju aldrig mättade!, säger Kerstin Sanner.