1893 startade Frälsningsarmén sin första kår i Finspång. 124 år senare sitter jag i Frälsis vackra funkishus på Ekmans väg 4 i Finspång och dricker te med kårledaren Sofia Wastesson.
Hon och maken Fredrik Wastesson är medlemmar i Frälsningsarmén. De lever moderna liv som kristna människor. Hon och Fredrik försöker leva i tacksamhet, enkelhet, vill uppmuntra andra och bjuda hem den som inte kan bjuda tillbaka.
– Allt är frivilligt. Inget är tvång. Ingen är perfekt. Det vet vi, säger Sofia.
Sofia Wastesson är uppväxt i Kristinehamn i Värmland. Mor och far var aktiva i Frälsningsarmén. Sofia minns ungdomsåren med blandade känslor. Det var inte alltid så lätt att vara tonåring när de flesta av ens jämnåriga och kompisar inte förstod vad Frälsningsarmén var för någonting. Frälsis sticker ju onekligen ut från det mer vardagligt kristna med sina uniformer, musikkårer och julgrytor som hålls kokande.
– Jag är väldigt känslig för att det vi gör ska uppfattas som töntigt, säger hon där vi satt och kivades om vem som skulle ta den sista av hennes hembakade chokladbollar.
Jag säger att jag förstår vad hon menade men säger också att jag själv aldrig betraktat Frälsis som någon töntig sektliknande sak. Tvärtom har jag i olika uppdrag och sammanhang fått stor respekt för arméns pragmatiska och människokärlekfyllda sociala arbete bland människor som har det mycket svårt.
Sofias make Fredrik är uppväxt i Finspång. De bodde i en lägenhet Linköping, barnen var två och fyra år gamla. Fredrik arbetade som socionom på Familjerättsenheten i Norrköping och Sofia arbetade med sin doktorsavhandling om franska språket. 2007 bestämde de sig för att flytta till Finspång.
– Det fanns bara tre hus ute på marknaden. Ett var för dyrt och ett var för dåligt. Så vi köpte det tredje som vi fick till ett mycket bra pris eftersom det krävdes en hel del jobb för att få det fint. Bland annat var hela huset helt inrökt, berättade Sofia.
En tid efter flytten ringde Frälsningsarméns högkvarter till Sofia och Fredrik och frågat om de skulle kunna tänka sig att ta ett ansvar för kåren i Finspång?
– Vi tackade ja till förfrågan. Uppdraget som kårledare avlönades med 25 procent av en heltid. Med tanke på min arbetssituation passade det bäst för mig att ta uppdraget, sa Sofia Wastesson.
Nu arbetar Sofia heltid som kårledare. Verksamheten har växt. Sofia och de andra medlemmarna har under ett par år diskuterat vilken uppgift de har i Finspång 2017; 124 år efter starten. Vilken vision för verksamheten kan de förenas i? Alla dessa diskussioner sammanfattar nu Finspångskåren i visionen "Guds kärlek i handling." / Gods love in action."
– Det är i de praktiska handlingarna Guds kärlek visas. Nyligen lyckades en medlem hjälpa en barnfamilj att skaffa två cyklar. Själv brottas jag nu med frågan om hur jag i handling bäst ska agera för att en kvinna som plågas av sin man ska kunna bli fri från sitt helvete, förklarar Sofia.
Sofia Wastesson har många järn i elden. Det går till exempel att träffa Sofia på Medley i Finspång där hon gärna tränar body attack och zumba. Hon forskar bland annat om "frikyrkliga sångtraditioner" och hon skriver sånger och musik.
– Efter maken och barnen älskar jag allra mest att sjunga, säger Sofia och sätter sig vid pianot och sjunger sin egen sångtext "Enkel tro" med musik av Anders Emtell.