Sedan 1895 har Norrköpingsborna kunna vila och roa sig i Folkparken. För idén och pengarna stod den tidens starke man i staden: grosshandlare John Philipson.
Det sena 1800-talets Norrköping var en trång och smutsig industristad. De nya Promenaderna löpte visserligen som en smal grön ring runt staden, men större områden för rekreation saknades. Alla hade inte råd att åka ut på landet med tåg eller ångbåt och de som tillbringade söndagen med picknick i närbelägna skogsdungar var ofta ovälkomna gäster i böndernas betes- och ängsmarker.
Detta uppmärksammades av Johan Philipson i en motion till stadsfullmäktige 1893. Han berömde de smakfulla och välskötta allmänna planteringarna och promenadanläggningarna, men konstaterade att de inte gav ”tillfälle för familjer att der tillbringa hela sin hvilodag, liksom de ej heller erbjuda lekplatser för barn och ungdom”.
Philipsons föreslog att det skulle anläggas en park väster om den då nybyggda Matteus kyrka. Området, som kallades Övre och Nedre Dragsgärdena, ägdes av Norrköpings stad och bestod dels av utarrenderad åkermark, dels av grustäkter och åbackarna längs Strömmen – ”en ovanligt härlig och frisk belägenhet”, skrev Philipson.
Men det var inte bara en idé. Om stadsfullmäktige biföll motionen erbjöd sig Philipson att själv bekosta anäggandet av parken. De styrande i drätselkammaren konstaterade att trots uteblivna arrendeintäkter från jordbruksmarken och utgifter för skötseln skulle kostaderna bli låga i förhållande till ”den trefnad och nytta parkanläggningen kommer att medföra för stadens invånare”. Det blev ett ja parken.
Grosshandlaren John Philipson (1829–1899) var en av Norrköpings dominerande industriledare och kommunalpolitiker. Han var bl.a. disponent för Sockerbruket Gripen, vd för Skandinaviska Enskilda Bankens avdelningskontor, styrelseledamot i Holmens Bruk, stadsfullmäktiges ordförande, riksdagsledamot och Lübecks konsul i Norrköping. Genom en tidigare donation från Philipson hade Carl Johans torg omvandlats till park 1877.
Den nya parken skulle bli något helt annat än den strama Carl Johans park. Folkparken ritades av trädgårdsmästaren Gustaf Lind vid Kungl. Lantbruksakademiens experimentalfält i Stockholm ”i engelsk landskapsstil med slingrande gångar, kullar, dalar, ängar och skogspartier, som skulle likna naturen, men en natur på människans ordnade villkor”, som den tidigare stadsträdgårdsmästaren Stig Hellerström beskrev den i sin bok om Norrköpings parker.
Den 9 juni 1895 invigdes parken som då kallades Nordvästra Stadsparken. I september samma år fastställde stadsfullmäktige det officiella namnet: Folkparken. I ordningsreglerna slogs bland annat fast att fåglar inte får fångas eller jagas, ”papperslappar, glas, äggskal och dylikt få icke kvarlämnas på marken” och ”högljudhet, buller och kortspel få icke förekomma”. Det fick inte hållas några politiska eller religiösa tal och demonstrationer. Ölförsäljning var under alla förhållanden förbjuden.
Som parkvakt anställdes järnarbetaren Johan Fredrik Olsson, Park-Olle kallad, som bodde i fastigheten Lilla Lund i parkområdet. Han skulle se till att ordningsreglerna följdes noga, och i arbetsuppgifterna ingick att hopsamla kringstrött papper och annat skräp, hissa parkens flagga samt påskruva och stänga vattenledningen till fontänen.
Trädgårdsmästare Lind hade försett Folkparken med ett stort antal olika träd och buskar som sedan kompletterats med nya arter, bland annat manchurisk valnöt, kinesisk sekvoja, persisk ek och japansk solfjäderstall. I parken står också en ek som Norrköpingsbrottaren Ivar Johansson fick som planta när han tog OS-guld i Berlin 1936 och som flyttades från hans tomt i Lindö 1960.
År 1914 planterades ett 60-tal lindar i ”Nya Promenaden” mellan Norra Promenaden och platsen där i dag krematoriet ligger. De flyttades från Sylten där de bildat allé till Konst- och industriutställningen 1906. Till parkens 100-årsjubileum 1995 sattes hundra träd och därtill en magnolia planterad på nationaldagen av drottning Silvia.
John Philipsons önskan om lekplatser för barn och ungdom har uppfyllts genom lekplats, plaskdamm, minigolf, beachvolleyplaner och frisbeegolfbana. En lång rad evenemang har också anordnas i parken, däribland Folkparksdagen, Valborgsfirande och konserter.
För att påminna oss om historien bakom parken finns en minnessten med en sammanfattande inskription:
”Folkparken öppnades för allmänheten år 1895. Stadsfullmäktiges ordförande, konsul John Philipson bekostade anläggningen”.