Krönika Först vann hästen 160-hoppning i ett tufft startfält efter flera dagars hoppning. Dagen efter valde den amerikanska ryttaren att starta samma häst i derbyt, över 145 centimeters hinder trots att hästen var trött. Jättetrött. Den tioårige valacken utnyttjade den godmodiga själ hästar har och ställde upp. Men filmen på ritten visar en häst som knappast med glädje tar sig an de stora hindren. Det handlar mer om att på ren vilja försöka ta sig över, det handlar mer om att ställa upp än att klara av det. Resultatet? 28 fel och flera tillfällen där det kunde gått illa för både häst och ryttare.

Jag önskar att jag kunde säga att sånt här sällan händer inom ridsporten. Det gör det tyvärr, även om de allra flesta ryttarna såklart värnar om sina hästar. I fallet ovan kommer det internationella ridsportförbundet FEI att granska ritten, som det så fint heter. Ryttaren har redan gått ut med en offentlig ursäkt.

Men det är inte första, och inte sista gången hästarnas välfärd sätts på spel. Det är antagligen inte heller första eller sista gången straffet från förbundets sida blir milt. För att uttrycka det milt.

Vi minns den norska landslagsryttaren som under Falsterbo Horse Show förra året drog ner massiva protester efter att ha rent av rappat upp hästen i kombinationen. Det var andra gången på samma helg som norskan betedde sig bedrägligt mot hästen och blev utbuad av publiken. Norska ridsportförbundet gick ut och fördömde handlingen och ryttaren fick en varning.

En.

Varning.

Ryttaren själv har gjort avbön mer än en gång och bedyrat att hon vet att hon betett sig illa. Någon ytterligare åtgärd trots protester från allmänheten och namninsamlingar har ännu inte skett.

Senast i januari i år slog en ryttare från Förenade Arabemiraten hästen med en vattenflaska under pågående distanslopp på 16 mil. Mannen stängdes sedan av i ett halvår för misshandeln. Själv menar han att han försökte ge hästen vatten.

Det finns oräkneliga fall där nosgrimmor varit för hårt spända eller saker sitter fastsatta under benskydden i dressyr respektive hoppning. Det händer. När man börjar nysta i det blir det tyst som i graven och dålig stämning. Men tyvärr måste elefanten i ridsportsrummet diskuteras.

Jag kan fortsätta ta exempel. Tyvärr i oändlighet. Det jag vill visa ovan är att det inte handlar om "enskilda grenar" eller "enskilda länder". Distansen får ofta pisk för att vara den gren som är för tuff mot djuren. Men även dressyren med rollkurdebatten och hoppningen med spöanvändning har fått sin släng av sleven. Priset tar dock kanske den välfärdskommitté som tillsattes efter de uttalade problemen inom distansen. En av dess företrädare fick kliva av i december 2018. Varför? Jo, personen följde inte FEI:s djurskyddsregler och tävlade inom en månad trots att hästen stängts av till följd av hälta i ett 16-milslopp månaden innan. För tätt för de uppsatta viloreglerna.

Men även om man avgår. Man ber om ursäkt. Man lovar att inte göra om det. Hur kan det hända igen. Och igen. Och igen?

Hur ska vi, med en sport som vi påstår är tolerant och välkomnande kunna stå raka i ryggen när det här händer så gott som inom alla grenar?

Nu kan vän av ordning hävda att det faktisk ÄR isolerade händelser. Ja, visst. Men vi pratar om internationella tävlingar. Vi pratar om standard som sätts till kommande generationer.

Den norska ryttaren fick en varning från sitt hemförbund. Ett otroligt flat straff om du frågar mig.

FEI och nationella ridsportsförbund har lite att lära från det österrikiska förbundet. Särskilt efter en skandalritt 2017 där en ryttare fick utgå, utbuad av publiken, efter att ha ridit aggressivt, hårt och brutalt på en enstjärnig hopptävling. Först stängdes ryttaren av i tre månader. Året efter skärptes straffet. Till fem år. Då talar vi om att varken få vistas på tävlingsplats som ryttare eller som åskådare ­– och inte heller som tränare. Det är ett kännbart straff.

Det är vad FEI och samtliga nationella förbund borde ta efter, om du frågar mig. Faktum är att FEI och andra förbund självklart försöker stoppa sånt här. Men med de straffsatser som generellt råder idag avskräcker man nog knappt en mygga.

Låt det kännas att misshandla hästen.

Oavsett om det är fysiskt med slag och sparkar eller psykiskt pressande av trötta individer.

Skärp straffen.

Våld har inte i hästvärlden att göra.