Bilder från förr
"Bröd, fred och frihet åt folket".
Så står det på det här standaret, som deltagarna bär i demonstrationståget i Finspång.
På den stora bilden tågar man uppför Vallonvägen och i bildtexten till bilden, står det kort och gott "Demonstration på Vallonvägen på 1920-talet".
Bakgrunden till demonstationerna var hungersnöd i Sverige på den här tiden och livsmedelsransoneringar av olika sorter.
Det var en tid av hungerdemonstrationer, krig och med en rysk revolution som skett nyligen. Första maj-tågen 1917 utvecklade sig till mäktiga manifestationer – i Finspång samlades 3000 demonstranter.
Runtom i landet drar hungerdemonstrationer fram och Finspång skiljer inte ut sig på denna front. Dagarna innan valborg har till exempel i Hällestad 300 personer under musik tågat till brödnämndens ordförande i Prästköp ”medförande ett vitt standar med inskriptionen ’Mera bröd. Bort med livsmedelsjobbarna’”.
Att många har det svårt i denna tid är tydligt men olika föreningar och sammanslutningar gör vad de kan för att hjälpa de som drabbats hårdast: Finspongs handelsförening beslutar till exempel att ”2000 kronor av 1916 års nettovinst skola utdelas ibland föreningens mindre bemedlade kunder”.
Om det var mycket folk i demonstrationståget i Finspång överträffades det med råge i Norrköping. Enligt uppgift tågade detta år uppåt 20 000 kvinnor och män under fanorna. "Aldrig någonsin förr har en förstamaj-demonstration, av sådan dimension som gårdagens, ägt rum i Norrköping." står det att läsa i Östergötlands folkblad.
Det var hungern som drev ut folket på gator och torg. Staten hade räknat med ett kort krig, och införde varken ransoneringar eller lagring av livsmedel i större skala förrän bristen på mat redan var ett faktum.
– Det är ödets ironi att den som först uppmärksammade den kommande livsmedelsbristen var statsministern Hjalmar Hammarskjöld. Ändå fick han öknamnet ”Hungerskjöld” eftersom han satt vid makten när insatserna sent omsider kom igång, påpekades det.
Det första ransoneringskortet kom sommaren 1916; sockerkortet berättiga-de till ett kilo socker i månaden. I början av 1917 infördes även ransoneringar på bröd och spannmål. Varje invånare fick totalt 250 gram bröd, spannmål och gryn per dag. Mängden sänktes senare till 200 gram. Arbetare som utförde tungt kroppsarbete fick rätt till påbrödskort på ytterligare 50 gram. Så småningom ransonerades allt fler varor, bland annat mjölk och smör.