I den nästintill omöblerade tvåan står det tre stolar mitt på golvet. En till Louise, en till Evri Bajraktari och en till hennes dotter Adana som fungerar som tolk. Evris stol är mestadels tom eftersom hon måste gå bort till sjukhussängen för att lugna sin son Edion, 13 år.
När Edion var åtta månader började huvudet att växa och hemma i Albanien fick han diagnosen hydrocefalus, vattenskalle. Via vänner fick de reda på att det i Sverige finns bra sjukvård för barn och 2012 anlände de till Sverige.
– När vi kom till sjukhuset i Sverige frågade jag om Edion, som man sagt i Albanien, bara skulle leva ett år till. Läkaren tittade på mig och svarade "Vi ska göra allt vi kan för att han ska få leva vidare". Det var första gången jag hade hört någon säga så, säger Evri.
Läs mer:Svaret: Vårdbehov räcker inte för asyl
Vi får stänga in oss i ett sovrum. Edion har precis fått en dos smärtstillande medicin och det tar tid innan den börjar verka. Fram tills dess skriker han, biter sig i armen och slår sig i huvudet. I Sverige konstaterades det att Edion, utöver vattenskalle och grav utvecklingsstörning, även har autism.
– Jag träffade Edion för första gången 2013. Han hade börjat på träningsskolan och jag jobbade som assistent till en annan elev. Första gången jag träffade Evri var när hon skulle lämna badkläder till Edion. Hon var så glad och kramade om mig direkt. Hon utstrålade glädjen över känslan att "nu ska allt bli bra", berättar Louise Harrysson.
Hon är en av dem som kämpar för att familjen ska kunna få stanna. Igen. För efter ett antal år och operationer i Sverige blev familjen utvisade i januari 2016. Bara tre veckor senare hade de, med hjälp av pengar insamlade av privatpersoner från frikyrkor i Finspång, tagit sig tillbaka till Sverige. Trots att de egentligen inte hade rätt till det.
Varför åkte ni tillbaka till Sverige när ni redan har blivit utvisade?– Det är här som han har fått hjälp. Här känner de honom och det finns hjälp att få. Men jag är också rädd att ett annat land skulle säga nej och resorna är jobbiga för Edion, säger Evri.
– I Albanien fick de inte ens akutsjukvård när de stod på flygplatsen efter att ha utvisats och Edion blev akut sjuk till följd av resan. Jag upplever att man i Sverige har en helt annan syn på människor med funktionsnedsättningar. Det är så brutalt att han måste genomgå så mycket smärta, säger Louise.
Evri har flera olika läkarintyg. Bland annat från albanska myndigheter där de skriver att Edions medicin inte finns i landet.
– Migrationsverket säger att de inte har extraordinära skäl att stanna. Men vad mer krävs? Hade Edion fötts i Sverige så hade han varit ett helt annat barn. Nu blev han hämmad i sin utveckling för att han inte fick hjälp. Om de utvisas kommer Edion bara att befinna sig i liggläge tills den dagen han inte orkar mer, säger Louise som precis startat en namninsamling för att påverka Migrationsverket.
Tror du verkligen att det ni gör kan ändra något?– Ja, absolut! Jag måste tro det, säger Louise.
– Jag blir stark när jag tänker på framtiden. Med den hjälp som Edion får här så kanske han en dag kan prata lite eller gå några steg. Jag kommer att kämpa tills jag dör för att Edion ska få det bra och jag är oerhört tacksam över allt den svenska vården har gjort för oss. Men jag kan inte ge upp nu. Mina barn är mitt allt och i Sverige finns en framtid, säger Evri.