Brenäs skola med fem anställda har varit nedläggningshotad i omgångar, så sent som i maj 2020 utreddes en sammanslagning med Rejmyre skola. Mycket tack vare föräldrarna lever den lilla landsbygdsskolan vidare.
– Man är engagerad i sin skola, säger rektor Robert Abrahamsson.
Just nu pågår planeringen för skolans 100-årsjubileum för fullt. Den 10 juni klockan 14 är det dags förskolavslutning anno 1922 och alla som vill är välkomna. De äldre eleverna syr tidstypiska kläder i slöjden och det blir sång och teater.
Här är 29 elever fördelade på två klasser, F–3 och 4–6.
– Den stora utmaningen är att det blir mycket jobb med olika planeringar. Vi försöker integrera stöd av varandra och ibland får vi dela upp oss i olika grupper, säger Anita Lindblom Gustafsson, klassföreståndare för F–3-klassen.
Den här dagen ritar eleverna sin skola. Trots att alla har samma uppgift blir motiven olika, eftersom de vill lyfta fram olika sidor.
Bilderna kommer att vara med i en skrift som ges ut i samband med jubileet och en av bilderna kommer att tryckas upp på tröjor.
Ebba Möllerstedt, sex år, har just ritat färdigt och visar teckningen för Anita.
– Jag har ritat bäcken för det är något som inte så många andra skolor har, säger hon.
Nioåriga Lexi Nicol har med många träd i bakgrunden på sin bild. Hon tycker att det är kul att de får leka i skogen, där finns en koja och hinder.
– De har satt upp rep som man kan klättra i, berättar hon.
Enya Lindman, åtta år, trivs bra på Brenäs.
– Jag gick på Sävsta i ett år innan jag började här och det är skillnad. Vi har fler aktiviteter här, säger hon.
Jimmy Cederborg är klassföreståndare för 4–6. Han var själv elev på skolan en gång i tiden. Han pendlade tio mil om dagen till jobbet i Norrköping när tjänsten som förstelärare dök upp. Då var valet enkelt.
– Som lärare kan jag tycka att det är en ganska stor frihet att jobba så här. Jag "äger" eleverna under dagen. Det ger en bra helhet. När jag var elev så tyckte jag att det bästa var tryggheten och miljön. Att umgås över stadiegränserna gjorde att man kände alla och fick bra kontakt med de vuxna.
Liksom Anita tycker Jimmy att det finns både för- och nackdelar med integrerade klasser.
– Även en svag sexa kan hänga med och tvärtom. Men ibland märks det att det är stor skillnad mellan tio- och tolvåringarna.
I klassrummet finns både vanliga skrivbord och höga att stå vid. För den sittande som behöver röra på sig finns pedaler att trampa på.
– De blir mer aktiva och alerta, säger Jimmy.
Emma Hemmingsson, tio år, tycker att det bästa med skolan är att hon känner sig bekväm.
– Jag blir glad när jag kommer hit.
Tolvåriga Elliot Forsmark tycker att det är skönt att gå i en liten klass.
– Det blir inte så mycket press. Om det är något som jag inte har hunnit göra klart så kan jag göra det på en annan lektion.
Är det något du saknar?
– Egentligen inte. Vi har nyligen fått en bod med leksaker och varje dag är det värdar där som sätter namnlappar så vi vet vem som har lånat vad. Vi har också fått en gagabollbana, säger Elliot.
På rasten leker barnen från förskoleklass och upp till årskurs sex ihop.
– Det är något man inte ser på andra skolor, säger Inger Jansson.
Hon är numera pensionär, men hoppar in som vikarie på skolan.
– Den betyder framtiden för bygden. Nu flyttar yngre hit och vill ha skolan kvar, det finns även de som söker sig hit från Sörmlandssidan. Det är en omtyckt skola, säger hon.