På måndagens samlades 30 lag från 11 av Norrköpings PRO-föreningar på Getängen för att göra upp om det elfte boulemästerskapet i rad. Klubbarna spelar dels om statyetterna som delas ut till de tre bästa lagen i turneringen. Dels står ett vandringspris på spel. Varje seger ger en inteckning i priset. Vid tredje segern för samma klubb så tar klubben med sig vandringspriset hem till klubblokalen. 2014 tog Klockaretorpet hem sin tredje seger. I det nya vandringspriset har Klockaretorpet en (1) inteckning medan Vilbergens PRO-förening har två.
Getängen kryllade av boulespelare när Folkbladets utsända anlände per cykel. Lagen är utlottade i åtta olika grupper, med fyra lag i varje. (På grund av två sena återbud blev det bara två lag i en av grupperna) I grupperna möter lagen varandra och segraren i varje grupp går vidare till slutspel med kvartsfinal, semifinal och final.
Matcherna pågår tills ett av lagen har fått 13 poäng. Varje lag har tre spelare. Varje spelare har två klot att kasta i varje spelomgång. För att få poäng ska lagets klot ligga närmast "lillen", en liten färgglad kula som lagen turas om att kasta ut vid inledningen av varje spelomgång. Är till exempel tre klot från ett och samma lag närmast lillen så blir det tre poäng till det laget.
Rune Andersson är organisatör för boulemästerskapen. Han är också spelare i Vilbergens lag 3. När Folkbladet besökte Getängen inkasserade Vilbergens lag 3 just sin andra förlust i gruppspelet. Ett lag från PRO Kimstad vann den jämna matchen.
Margaretha Sundström ingick i det vinnande laget från Kimstad. Hon har precis flyttat in till Generalens trygghetsboende vid Nya torget i Norrköping.
– Men jag är kvar i föreningen i Kimstad. Det var där i kyrkans regi som jag började spela boule för fjorton år sedan, berättade Margaretha.
Under gruppspelet var det hög aktivitet vid alla banorna på Getängen. Det kvirrades lite här och där över gropiga banor, stenar och hål. Men överlag var humöret gott och spelskickligheten hög. Det bjöds på många mer eller mindre konstkast där motståndarlagets klot plötsligt fick se sig förflyttade långt bort från poängvärmen i närheten av lillen.
Inte så sällan fick måttbanden plockas fram för att avgöra vilket klot som låg närmast lillen. Flera av spelarna hade små behändiga magneter på ett snöre som gjorde att de slapp böja sig ner för att hämta sina klot efter varje spelad omgång.
När slutspelet var färdigspelat visade det sig att Vilbergen - genom sitt lag 2 - stod som segrare och kunde ta med sig vandringspriset hem. På andra plats kom Skärblackas lag 2 och bronsstatyetterna fick åka hem med Kvillinges lag 3.