Han är uppvuxen i samhället, blev medlem i klubben i tolvårsåldern när han började spelade fotboll i pojklaget. Sedan följde seniorfotboll i många år.
Ledaregenskaperna visade sig redan i unga år när han som 19-åring blev invald i kommittéer och började träna knattelag och senare pojklag. Han har varit lagledare i både A- och B-lagen och suttit på alla poster i styrelsen utom kassör och revisor.
Berth-Arne Maxe och Borggårds IK har varit ett genom livet.
– Jag skulle känna att det saknas nåt om jag inte skulle hålla på med det här. Jag har alltid varit klubbens idéspruta. De flesta idéer under årens lopp har kommit från mig, säger Berth-Arne Maxe.
Han var ordförande respektive sekreterare i många år och är fortfarande suppleant och styrelseledamot. Fotbollen har varit den stora sporten under merparten av åren, men Berth-Arne har dragit igång mängder av aktiviteter.
– Jag såg till att vi fick midsommarfirande i Borggård med Östergötlands största tårta, 1,5 meter i fyrkant och 400-500 tårtbitar. Jag drog även igång yxkastning som vi höll på med ett par år, men jag trodde intresset skulle vara större än det blev.
Han var även drivande till att ortens badplats gjordes i ordning.
– Vi fick 100 000 kronor av Röda Korset för att rusta upp badplatsen. Vi var 25 personer som hjälpte till. Nu är det jättefint med brygga, omklädningshytter, bord, bänkar, grillplats och sand, säger Berth-Arne.
69-åringen startade upp ”BIK-fiket” för tio år sedan. Det är en social träffpunkt, där cirka 30 personer träffas i klubbstugan för att umgås och bland annat spela bordsbingo. Han ansvarar även för "Måndagsgruppen", som sköter om anläggningen, till exempel målar och klipper gräs.
Seniorfotbollen fick läggas ner inför säsongen.
– Det vore roligt om seniorfotbollen kom igång igen. Det var kul när fotbollen gick bra. Nuförtiden ingår ungdomsfotbollen i Hällestad Fotboll. Borggård har ungdomsfriidrott som sköts av Anders Turesson.
Många minnen finns från alla år. Ett jobbigt var när brottningslegenden Olle Anderberg var fotbollstränare och spelarna fick bära varandra uppför slalombacken.
– Han var inte så taktiskt kunnig. En match sa han: i dag anfaller vi i flock. Ett roligt minne är från Sonstorpspokalen när Leif "Purjo" Anderson tacklade mig, så att jag hamnade på sittbänken, i knät på några damer. Vi fick inkast, "Purjo" fick varning, berättar Berth-Arne Maxe.
Han prisar allt som föreningslivet ger tillbaka i form av kamratskap och mängder av kontakter.
– Jag har alltid haft intresse av ett levande samhälle. Ett samhälle utan föreningsliv dör ut, konstaterar han.