Denna text är en fristående fortsättning från fredagen 26 januari. Folkbladets Widar Andersson har åkt till Borggårds Bruk och träffat ungdomsvännerna från Hagagymnasiet i Norrköping som nu äger och driver Borggårds Bruk i Finspångs kommun.
Ju mer vi talades vid desto mer kändes det som om de båda verkligen personifierade sina olika yrkesval och karriärer under de decennier som de verkat ute i industrin. En mer klurig. En mer bullrig. Göran Holmgren kom tidigt till Karlskoga och Bofors försvarsindustri, han har även provat på att arbeta på Handelskammaren och han har konsultat en hel del. Ständigt ute för att påverka marknaden, komma närmare kunderna, påverka företagsvillkor, påverka branschen han verkar i, komma till bra avslut, växa, öka omsättningen.
Jan-Peder Daréus fokus skiljer sig inte från Holmgrens när det gäller omsättningen och chansen att växa genom att få och förtjäna fler och bättre kunder. De påminner också väldigt mycket om varandra i sina intressen för människor, relationer och för ledarskap. Jan-Peder berättar till exempel om att han i sin ungdom från och till arbetade på en ungdomsvårdsskola och att han länge funderade på att utbilda sig till socionom för att kunna arbeta som socialsekreterare.
”Det jag lägger mest tid och tankemöda på är att få organisationen att fungera. Vilket ju betyder att få det dryga 20-tal människor som arbetar på Borggårds bruk att samverka och att anpassa sig till de skiftande villkor och krav som produktionen ställer”, förklarade Daréus.
Det finns mycket senior kompetens och lojalitet i medarbetargruppen på bruket. Både Göran och Jan-Peder framhåller betydelsen av att det även finns ett seniort ägar- och ledarskap.
”Ledarskapet är helt avgörande. När vi kom hit som ägare fanns det en självklar oro för vad vi hade för ambitioner. Tänkte vi försöka ta ut så mycket pengar som möjligt ur företaget och sedan dra iväg? Det gällde att inse att vi skulle komma att bli bedömda för vad vi gjorde och hur vi uppträdde och inte för vad vi sa och bestämde inne på kontoret. Vi ville erövra respekt för våra roller i företaget genom att leva som vi lär och genom att oavbrutet förklara varför vi gör det vi gör”, sa Göran Holmgren.
Jan-Peder Daréus hade redan 2007 visat intresse för att köpa Borggårds bruk. Den gången blev det inget. Men när ungdomsvännen Göran Holmgren ringde till Daréus som då arbetade för ABB i Vietnam och frågade om de skulle köpa företaget så gick köpet hela vägen.
”Min revisor frågade mig om det var så klokt av mig att vilja förstöra vänskapen med min äldsta vän; gemensamma affärer kan ju verkligen göra ovänner av vänner”, berättade Göran. För att förebygga något sådant så skrev de båda kompanjonerna ett avtal om hur eventuell osämja ska hanteras. ”Hittills har vi inte behövt använda oss av avtalet”, sa Jan-Peder.
Den största kunden är Volvo Lastvagnar. Borggårds bruk levererar starkt nischade produkter till Volvo och till många andra kunder inom bland annat bil- och möbelindustrin.
”En av de stora tillgångarna som fanns i företaget när vi kom in var en certifiering för fordonsindustrin som gör att vi kan leverera rakt in på kundens produktionslina. Den kvaliteten är värd oerhört mycket. Leveranssäkerhet är vad vi säljer kan man säga”, sa Jan-Peder Daréus.
Ungefär 55 procent av tillverkningen går på export. Vilket är strongt gjort av ett klassiskt litet bruk inom tillverkningsindustrin.
Jag frågar om framtiden; planerar de för en försäljning inom några år? Det svarar de naturligtvis inte på.
I den affärsplan som de tagit fram sägs att 1. Bolaget ska vara kvar i Borggård och 2. Bolaget behöver växa organiskt eller på andra sätt upp mot en omsättning på 40 - 50 miljoner kronor om året.
”Just nu är omsättningen runt 28 miljoner och vi rör oss uppåt i tillväxtkurvan. Vi är ju inga ungdomar längre; framtiden är rätt så kort. Den dagen bolaget ska säljas ligger det i allas intresse att verksamheten är så stabil och lönsam som möjligt”, sa Göran Holmgren.