"Jag stormtrivs och har inte ångrat mig en sekund att jag bytte jobb. Det är det bästa jag gjort", säger Angelica Zetterberg.
Sammanlagt har de mer än 100 år av arbete inom vårdyrken i Finspångs kommun. Det är lätt att tro att trion snackade ihop sig först och sedan bytte jobb tillsammans på en och samma gång, men så var det inte.
– Nej, jag var den som tröttnade först. Jag var fackligt aktiv och vi hade aldrig något att säga till om. Det ändrades scheman och vi skulle arbeta extranätter och det skulle bli så bra, men det blev det inte, säger Angelica Zetterberg om sin arbetssituation på ett vårdhem i Finspång.
Efter många år inom vårdyrken i Finspångs kommun arbetar nu Angelica Zetterberg som logistikansvarig på Borggårds Bruk.
Angelicas svåger är personalchefen på Borggårds Bruk.
– Jag hörde av mig till honom och var beredd att göra vad som helst. Det tog 30 minuter så fick jag komma på besök. Jag begärde tjänstledigt och fick det i ett halvår, men redan efter en månad kände jag att jag inte ville gå tillbaka till vården och sa upp mig, berättar hon.
I januari har det gått två år sedan Angelica började på Borggårds Bruk, där hon är logistikansvarig.
– Jag stormtrivs och jag har inte ångrat en sekund att jag bytte jobb. Det är det bästa jag gjort, säger hon.
"Jag ville jobba med människor, det blev istället mer och mer pappersarbete och dokumentation", säger Linda Gunnstedt.
För Linda Gunnstedt blev arbetssituationen på ett LSS-boende till slut ohållbar.
– Anledningen till att jag valde ett vårdyrke från första början togs alltmer bort. Jag ville jobba med människor, det blev i stället mer och mer pappersarbete och dokumentation. Det är också viktigt, men det är nästan omöjligt att ta hand om brukarna på ett bra sätt och sköta all dokumentation samtidigt, säger hon.
Till slut blev Linda utbränd och sjukskriven i perioder.
– Jag engagerade mig för mycket. Det fanns ingen tid till återhämtning. Jag kunde inte stå för det jag gjorde på jobbet. Jag funderade mycket fram och tillbaka och jag försökte ta tjänstledigt, men fick inte det. Då kände jag att det fick vara bra och sa upp mig. Det fick bära eller brista, berättar hon.
"Jag var livrädd i början och visste inte om jag skulle klara det nya jobbet. Det är en så skön känsla att det har gått bra", berättar Linda Gunnstedt.
I augusti 2022 började Linda arbeta på Borggårds Bruk som montör, samtidigt som Veronica Kindblom.
– Jag var livrädd i början och visste inte om jag skulle klara det nya jobbet. Det är en så skön känsla att det har gått bra, konstaterar Linda med ett leende.
En arbetsdag på bruket startar 06.30 och slutar 15.20 förutom på fredagar då personalen slutar klockan 14.
– Jag kan lämna jobbet på jobbet och behöver inte tänka på det när jag kommer hem på samma sätt som jag gjorde när jag arbetade inom vården. Vi kommer hit, vi gör det vi ska, skrattar mycket och åker hem. Jag sover gott och mår bra, säger Linda.
"Jag älskade verkligen mitt arbete inom vården när allting fungerade. Men det var så mycket förändringar till det sämre att jag inte stod ut längre", säger Veronica Kindblom
Veronica har liknande upplevelse som sina nya arbetskompisar.
– Jag älskade verkligen mitt arbete inom vården när allting fungerade. Men det var så mycket förändringar till det sämre att jag inte stod ut längre. Det var ett ständigt jagande med att till exempel lära upp vikarier, samtidigt som de äldre förstås skulle ha rätt dos av sina mediciner. Det var ett evigt stressande, beskriver hon.
Veronica frågade sin granne, som jobbar på Borggårds Bruk, om det fanns någon öppning.
– Jag sa att jag kan räkna skruv hela dagarna, det spelar inte mig någon roll, säger hon och skrattar.
"Jag bor i närheten av mitt gamla jobb och åker förbi där varje dag, men det är inget jag längtar tillbaka till", förklarar Veronica Kindblom.
Efter många års arbete inom vårdyrken i Finspångs kommun, med en slutlig lön på 23 700 kronor per månad före skatt, sade Veronica upp sig.
– Ärligt talat var jag inte helt övertygad när jag blev visad runt i lokalerna på bruket första gången. Jag fick ont i magen och undrade vad jag hade gjort. Men jag tycker det är ett kanonjobb och jag har mer fritid nu och mer lön. Jag bor i närheten av mitt gamla jobb och åker förbi där varje dag, men det är inget jag längtar tillbaka till, förklarar Veronica.
Saknar ni inte människorna ni tog hand om inom vården?
– Jo, verkligen och arbetskompisarna, säger Linda och får medhåll av de andra.
– När jag träffar gamla kollegor, som fortfarande arbetar kvar inom vården, så säger de grattis till mig, att jag bytte jobb i helt rätt tid, säger Angelica.
Hur ska vårdyrkena bli mer attraktiva igen?
– Ja du, det är ingen lätt fråga. Men dålig lön och orimligt hög arbetsbelastning är ingen bra väg att gå. Det måste gå att omprioritera pengar i kommunen. Som det ser ut nu kommer de aldrig att lyckas, säger Veronica.
"Visst, det är ganska monotona arbetsmoment, men vi turas om och byter arbetsuppgifter med jämna mellanrum. Det är långtifrån samma negativa stress som jag upplevde inom vården", säger Veronica Kindblom.
Vi går ut i fabrikslokalerna och Linda och Veronica går till sina arbetsplatser.
– Visst, det är ganska monotona arbetsmoment, men vi turas om och byter arbetsuppgifter med jämna mellanrum. Men det är långtifrån samma negativa stress som jag upplevde inom vården, säger Veronica.