Det var den 10 september som en ansökan från föreningen "Frivilliga familjehem" kom in till kommunen. Det handlar om finansiering av boende för unga asylsökande med avslagsbeslut som omfattas av "gymnasielagen". I ansökan söker man medel till hyreskostnader för lokaler eller lägenheter som ska ge drygt 20 ungdomar tillfälligt boende. Nu har Sophia Jarl (M) reagerat mot att ett beslut fattats att ge föreningen bidrag ur kommunens integrationsfond.
Enligt Sophia Jarl (M) fattade kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist (S) därefter ett beslut att använda 380 000 kronor per sex månader ur kommunens integrationsfond till detta ändamål.
– Det är helt fel att Norrköping som kommun använder pengar från integrationsfonden för att betala boenden för dessa ungdomar när SKL är så pass tydliga med att kostnaden för dessa ungdomars boenden inte kan eller ska utkrävas från Sveriges kommuner. Jag ser en risk att detta kommer att bidra till att Norrköping blir en kommun som fler av dessa ungdomar kommer att söka sig till, säger oppositionsråd Sophia Jarl (M) i ett pressmeddelande
En annan del i kritiken från Jarl handlar om att det är fel med särlösningar när det gäller hemlösa. Istället vill man se generella lösningar för hur samhället kan hjälpa de som står utan tak över huvudet.
– Ja, en hemlös är en hemlös oavsett vem man är eller var man kommer ifrån, säger Sophia Jarl.
– Gymnasielagen är ett misslyckande där kommunen kommer få agera sopkvast för ett dåligt riksdagsbeslut. Sen tycker jag det är olyckligt att det nu fattats ett beslut om att dessa ungdomar ska få en särskild fil för att få boende – just sådana beslut bidrar till att Norrköping slits isär.
Lars Stjernkvist anser att Sophia Jarl har fel i sin kritik.
– De här ungdomarna, som för övrigt redan finns i vår kommun har hamnat i en omöjlig gråzon, har inte rätt till välfärden men kan heller inte avvisas och staten säger till kommunerna att vi får klara ut detta som vi finner lämpligt. Men vi är så lyckligt lottade att vi har personer och föreningar som ställer upp i den här situationen så jag anser att det här är en pragmatisk och human lösning där vi stöttar vad som i huvudsak är ideellt arbete, säger Lars Stjernkvist som också tycker att argumentet om generella lösningar till hemlösa är motsägelsefullt.
– Om de skulle ha samma rättigheter som andra hemlösa i vår kommun skulle de ju verkligen ta del av vår välfärd vilket inte vore rätt.
Lars Stjernkvist konstaterar att olika kommuner kommit fram till olika lösningar i denna fråga. I Linköping erbjuds de boende medan andra kommuner inte gjort någonting vilket lett till hemlöshet.
– Det här är en lösning som inte rubbar våra principer för vem som ska ta del av vår välfärd men som samtidigt stöttar de som vill hjälpa till, säger Lars Stjernkvist som frågar sig vad Jarl själv ser för lösning i den uppkomna situationen.
– Att inte göra något är väl verkligen en särlösning som leder till att dessa ungdomar hamnar i hemlöshet, jag tror att alla förstår vilka risker det finns med detta.
Sophia Jarl står fast vid att det är fel att ge denna sorts stöd till en enda grupp och har ett eget förslag:
– Jag ser att det kanske finns ett behov av att till exempel upphandla platser på härbärgen som i så fall ska vara för alla som lever i hemlöshet – oavsett om man är asylsökande eller svensk medborgare.