Vykort såldes som aldrig förr

Det var det året 1908 som fotografen befann sig just här på gården vid S:t Ragnhilds Pensionat. Det var ju många motiv som skulle fotograferas, vykortsförsäljningen i staden tycktes slå alla rekord i försäljningsantal. Nästan allt skulle avbildas; gatumiljöer, torg, vyer från berget, kanalen, byggnader och från Brunnen naturligtvis! Och här stod nu denne tids bildmästare och förevigade denna bild från ett svunnet Söderköping. Vi lyssnar på samtalet: - Om pojken nu står alldelens stilla och frun sitter på trappkanten så där. - Får en så be att övriga herrskapet står absolut stilla så blir ni snart fotograferade. Fotografen, som kan sin sak, försvinner en liten stund under sin duk vid den stora kameran utbringar nu: - Titta nu hitåt så klickar det snart! Klämmer så på gummitutan som står i förbindelse med kameran och vi ser resultatet här: Ett tidsdokument som berättar att just så här var det. Damerna, som är fem till antalet, visar sig vara fruar till fem dito herrar som så här sommartid musicerar på Brunnen och uppe på Ramunderberget, vid serveringsvillan. - Och kan han tänka sig; en dam vänder sig mot mig, vi får bo här och äta så mycket vi vill tack vare att han spelar så fint! Jojo, tänker jag, musiker skulle man nog bli! Detta fina hus låg vid Skönbergagatan, där nu Blå porten ligger, och här och på många andra ställen i staden bodde människor, ibland hela sommaren. Att bada brunn var oerhört populärt och man såg sig tvingad att inhysa folk lite varstans i staden, brunnens platser räckte alltså inte till! Och sommarsolen sken över gården,den lille gossen syntes snart ivrigt leka med sin lilla gunghäst. Och inte långt därifrån hördes ett ånglok signalera från stationen: nya gäster på väg.