För nästan ett hundra år redan, i månadsskiftet november-december, hade dessa tre damer tagit sig upp på Ramunderberget i Söderköping. Snön lyste även då med sin tillvaro men isen hade lagt sig på kanalen, till stor
glädje för glada lekar på skridskor och med sparkstöttingar. Då som nu visade sig solen bara några timmar innan
mörkret lade sig över staden, några julförberedelser hade ännu inte visat sig,"det är ju långt kvar till julafton"; som en av damerna uttrycker sig. Man hade i alla fall bemödat sig att ta den branta stigen hit upp för att ett fotografi skulle tas och detta foto blev till ett vykort som skickades till vänner och bekanta. Två av damerna bär lackskor, den tredje knäppkängor. Rävboan runt halsarna kanske värmer lite grand men mest är det ju tidens mode som talar för att damer med lite rang bara skall ha en boa!
Ett dis ligger över staden, man eldar för det mesta med ved eller koks för att hålla lite värme i bl.a. Bergaskolan som ligger där nere. Detta vykort skickades till fröken Ottilia Person i Norrköping den 30 november 1921 och kom säkert fram till mottagaren nästa dag ty det var på den tiden tåg gick enligt tabell och postutdelning skedde två gånger per dag. " Fryser ni inte?" kan jag inte undgå att fråga. " Jo, lite om fötterna, men utsikten var då värt det hela." Jag tackar för sällskapet, skall ner till Stadshotellet och värma mig med lite kaffe och en punsch därtill. Trevliga damer det där.