Idag befinner vi oss på Munkbrogatan och tiden är, som jag kan bedöma, tidigt 1900-tal. Klockan på Rådhustornet visar nästan exakt 18.00, eller som man sade då: "klockan är sex och det är snart kväller". Kvällsmaten skulle snart framdukas i de små stugorna, vad åt man? Kanske välling, sill och potatis var ju vanligt, kanske plättar och en bit bröd. Det var inte något överflöd bland dessa människor i de dragiga husen nej; överflödet fanns någon annanstans hos de rika med gott om pengar. Då gällde det att försöka att hitta på något att få in några slantar på och här ser vi exempel på dåtidens småföretagare: en skomakare som med stor skicklighet här sular om allt från kängor till fina skor. Då ingår naturligtvis även infettning och skosnören om så behövs. Skylten närmast oss visar att här finns ett liten affär där kaffe och läskedrycker erbjuds kunderna, det kan också vara ett litet café som det ju fanns gott om i staden. Det var ju så att kaffet kom till vårt land i slutet av 1600-talet, bönorna var väldigt dyra och bara de rika kunde glädjas åt denna dryck. Under 1800-talet råder importförbud och illegal handel frodas. Först under 1900-talens början kan allmänheten börja glädjas åt denna dryck som i dagens läge dricks mest i vårt grannland Finland, vi kommer strax efter. Den lilla flickan har just lärt sig en sång som handlar om kaffetåren: "Den stärker kroppen den livar själen, den känns från hjässan långt ner i hälen halleluja,
halleluja"! Tack S:t Ragnhilds Gille för lånet av bilden!