Vi står idag på den gamla, anrika bron över Storåns vatten och blickar ner mot Storgatan med dess kullerstenar.
Året bör vara tidigt 1920-tal, det är sommar och solen går så sakta ner i väster. Brons järnstaket står där bergfast
och järnkättingarna ger ett fint skuggmönster på den fortfarande solvarma gatan. Axel Wallberg öppnar här sin
skoaffär på 1910-talet, tidigare fanns här både bank- och järnhandelsverksamhet. Mitt emot det ståtliga vita huset
ser vi en affär som saluför lädervaror, alltså nära till skoverksamheten som också tillhandahåller reparationer av
skodon. På vänster sida: några diverseaffärer och en butik med kött-och fläskvaror. Bokhandel längre ner samt caféverksamhet. Den stora byggnaden i mitten längre ner, gör reklam för choklad på en stor lockande skylt. Ser du packcykeln ställd mot väggen vid skoaffären? Jag kan inte undgå att fråga en av de patrullerande poliserna i
staden om inte stöldrisken är hög, jag menar; bara ha cykeln ståendes så där lördag natt och hela söndagen.
– Det kan jag garantera, säger konstapeln, det skulle aldrig komma på fråga att nån skulle våga! Men det är klart, det här var ju för länge sedan då man hade respekt för andras egendom! Och affären som sålde skor då säljer än i dag skor åt behövande fötter.