Vi befinner oss idag någonstans i skärgården och det är passagerarslupen Ragnhild som här har lagt till vid en av de många bryggor som finns härute. Skärgårdens folk måste ju ibland till stan, för det mesta handlar ju det om att göra affärer, inte så många nöjesresor.
De flesta av dessa resor sker med ekor eller mindre segelbåtar och det tar förstås många timmar att färdas över vattnet från den stora och vidsträckta skärgårdsmiljön. Men här är det bara fråga om en ren nöjestripp och det verkar som det är folk som har det lite bättre ställt än andra som är ute och fröjdar sig! Herrar med höga hattar och stiliga kläder och fruarna i fina kappor och tidsenliga huvudprydnader. " Ohoj, det var väldigt vad folk det var ute idag, vart bär det hän?" "Vi har varit till Sanden och vänt och jädringen så fint det är härute och matsäck har vi med oss så det går ingen nöd, svarar en herre från båten". "Å dricka mä, ropar en glad fyr nära fören och höjer en flaska, ser ut som en flaska konjak".
Fotot togs sommaren 1897, man vet att någon söderköpingsbo några år tidigare; 1888, köpte in Ragnhild för att ha henne som en passagerarbåt och detta varade i 10 år. Så det här kanske var sista sommaren hon gick i trafik, vem vet? Men nu ger kapten signal och den lilla ångbåten bär så sakteliga iväg mot Söderköping och sången ljuder snart mellan kobbar och skär.