Högt upp, på Ramunderbergets sida med Göta Kanals vatten under sig, sitter denna sommardag tre herrar och tar igen sig efter en stunds bergsklättring. Nåja, man får väl förmoda att herrarna intagit utsiktsplatsen från den övre sidan, att klättra hit upp tror jag inte är att uppmuntra, i alla fall inte i knäppkängor med lädersula som de tre bär med all heder. Att bära hatt ses ju som något fullt naturligt och vi ser här prov på den tidens hattmode: plommonstop och halmhatt, importen skedde mest från England, Italien och Schweiz. Detta vykort bör vara från 1920-talet och vi ser Arbetareföreningens fina byggnad därnere. Varför fick inte det bli Söderköpings kulturhus undrar en annan stillsamt? Vid järnvägsstationen längre bort syns fyra personvagnar, loket är skymt bakom stationsbyggnaden och snart påbörjas resan mot Valdemarsvik, exakt efter tidtabellen. Jag lyssnar lite på samtalet mellan fotografen och de tre stiliga herrarna. ”Sådär ja då knäpper vi bilden då, tackar”! - Tror han att vi fastnade på plåten, är han säker på det? ”Med all säkerhet mina herrar och ni kommer säkert att nångång i framtiden uppvisas för den stora allmänheten”, svarar fotografen. Och nästan 100 år senare kom det ju också att bli så.....
På berget på 1920-talet
Foto:
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!