Nu drar vi mot Vikbolandet

Jag har fått följa med i flygplanet som med finkänslig kamerautrustning kretsar över vår stad. Vi lägger oss på ca 300 meters höjd och följande storslagna utsikt breder ut sig. Under oss: järnvägen som sedan 1906 fraktat gods och passagerare tur och retur mellan Valdemarsvik och alla stationerna upp till Norrköping Östra. Drothems kyrka med dess klockstapel står vacker som en svan därnere och alla de små gårdarna med tillhörande uthus och utedass. Klosterkvarnen och dammen som snart bildar Storån genom staden och här finns också ett litet badhus där folk sommartid tvagar sina kroppar rena inför helgen då bio eller dans i Folkets Park hägrar. På gårdarna syns odlingar av alla slag: blommor,potatis, grönsaker,jordgubbar och bärbuskar till saft och sylt. Området runt Rådhustorget bär fortfarande spår av medeltid men snart kommer allt att förändras. Vid Vintervadsskolan syns inga barn, det är söndag och då är man ledig. Året är 1939 och en mörk tidsepok i historien väntar; ransonering, militärtjänst någonstans i Sverige och det hemska kriget som så fruktansvärt drabbar så många oskyldiga. "Att aldrig människan kan lära sig hålla sams", utbrister vår pilot. "Men håll i sig nu Jonasson drar vi på mot Vikbolandet en sväng"!