På min promenad i vår vackra stad befann jag mig vid ett parkområde inte så långt ifrån St: Laurentii kyrkogård, en fotbollsplan finns nu där vid den legendariska Kreatursvallen. Vid en stunds letande bland mina bilder fann jag den som jag sökte, bilden på Epedemisjukhuset som en gång låg just här. En gång för länge sedan, i slutet på 1800-talet, bedrevs verksamhet av epedemiskt intresse i Klockargården. Koleran rasade då i vårt land, Söderköping icke undantaget. Efter att man fått bukt med denna farsot kom sedan Spanska sjukan som tog över 30 000 människors liv i vårt land, många även i vår stad. Detta var mellan åren 1918 och 1920.
Ett sjukhus för just epedemier sågs som nödvändigt och detta hus började byggas år 1910.
Efter att ha fått bukt med bland annat TBC och kikhosta kom sjukhuset 1950 att bli säte för barn och ungdomar med, som det hette, psykisk utvecklingsstörning. Här bodde över 40 barn, spädbarn och ungdomar, och alla visste nog inte riktigt vad som förekom där bakom stängslet. Sovsalarna inhyste 10 barn i varje och arbetsförhållandena var hårda med dåliga tvättmöjligheter och tunga lyft.
Men trots dåliga lönevillkor för den anställde bedrevs här en kärleksfull omvårdnad om barnen, tack alla ni som gav dem detta! Och tiderna förändrades, anstalter byttes ut mot riktiga hem och man började äntligen förstå att även dessa människor har ett värde precis som alla andra människor omkring oss har. Huset revs i slutet av 1970-talet och ingenting finns kvar, bara en bild.