Midsommar snart – ”Får jag lov”?

Att dansa har tillhört mänskligheten sedan urminnes tider. Krigarfolken för jaktlyckan, jordbruksfolk för fruktsamhet och fina skördar. I steniga hagar och dammiga vägskäl, på logar och bryggor dansades det och speciellt i midsommartider kunde en smått magisk känsla infinna sig hos de dansande. Det var Arbetarrörelsen som i början av 1900-talet bidrog till att bygga dansbanor och våra folkparker erbjöd människor att komma ut och roa sig med dans och underhållning. Om man ser längre tillbaka i historien vet man att redan på 1100-talet var det populärt att; med hjälp av visor, utföra olika dansframställningar. Under medeltiden och 1500-talet kom ring- och långdanserna och den äldsta pardansen i Sverige uppstår under tidigt 1600-tal, då som den så populära polskan dansades här och var i vårt land. Dagens bild visar hur ungdomar, och vuxna, tillsammans träffades under trivsamma former för att bl.a dansa. Det kan ha varit någonstans på Ramunderberget som man i sommarkvällen roade sig och här hördes, då som nu, de välkända: Jänta å ja, Bro bro breja, Prästens lilla kråka och många flera. Och visst kan man här nästan höra: Och flickan hon går i dansen med röda gullband! Och då, som nu, sade någon: ”Tänk vad tiden går fort, snart är det midsommar!” - Får jag lov?