Eftersom Arbetareföreningens ståtliga hus stod färdigt år 1884 så kan man antaga att denna bild skildrar 10-års jubiléet. Det är en varm septemberdag, så varm att det krävdes parasoller mot den heta solen. Med Unionsflaggan och den egna fanan är det uppställt för en marsch, kanske till Brunnen? Den egna musikkåren låter sina instrument snart ljuda så det ekar i Ramunderberget, några barn tittar storögt på det festliga som pågår. Det dröjer ytterligare tio år innan staden får sin elektricitet och lyktan i hörnet lyser svagt med hjälp av talgljus i höst- och vintermörkret.
Här inne i lokalen finns ett bibliotek, dans och teater förstås och ett fint café, filmvisning dröjer till 1908 och då kan man lockas in i stumfilmens fantastiska värld. Men som sagt, det dröjer ännu några år. På kanalen hörs en signal, det är ångaren Venus som är på väg, det är den sista turen för i år. Långt senare i historien blev denna vackra byggnad en vårdcentral; sjukvården i all ära, men visst är musik, dans och teater nog så viktiga ingredienser för människors hälsa och välbefinnande. Och i fantasins värld faller jag in i ledet och lyssnar, iakttar vad som skedde den där dagen för så länge sedan. Så spännande!