Året är 1953 och det är juli månad. Vi befinner oss idag ett stycke in på Norra Finnö, cirka 600 meter från det ställe där färjan lägger till vid Lagnö. Det är ju hungern som gör sig påmind och nog vore det väl helt naturligt att prova ortens egen mat: fisk! Ägaren, herr Andersson, ser ut att pyssla med något på den fina krattade grusgården. – Fisk säger ni, då vill jag verkligen rekommendera dagens fiskrätt: pepparrotsgädda! utbrister han.
Något så himmelskt gott har jag nog aldrig ätit, och detta år äter man på restauranger och pensionat bland annat stuvad lake, pepparrotskött, fläsklägg, salt sill, fläskkorv med rotmos och naturligtvis kokt fisk med äggsås.
Båtsholms pensionat grundades år 1921 och byggnaden var från början ett båtsmanstorp. Det var Elsa Andersson som för att få tiden att gå lite fortare
bestämde sig för att starta, till en början, rumsuthyrning. Detta för att maken befann sig långt ute till havs långa tider som skeppare på tremastskonerten Rebecka. Nåväl, efter det att skeppet förliste vid en storm utanför Landsort 1929 hade nu Elsa sin Gunnar på land och bägge fortsätter här med sitt livsverk: pensionatet.
Hit kommer snart folk som ibland stannar och lever pensionatliv under flera veckor på sommaren med sovrum, gästrum, helpension och på köpet havsbris och frisk luft!
Och som sagt, maten!
– Jag har gått upp flera kilon sen jag kom hit, uttrycker sig en fru Storm från Ljungsbro. – Fröken, kan jag få en sexa Skåne tack, hörs en korpulent herre tillfråga servitrisen som efter nigning skyndsamt ser till att herrn får det han så önskade.
Det nuvarande ägarparet Hans och Gunilla Andersson har verkligen sett till att mycket har bevarats sedan snart 100 år i obruten generation. I dag kan man hyra någon av småstugorna och naturligtvis avsmaka den ypperligt goda maten. Pensionatlivet är nog mer eller mindre historia, men all heder åt dessa människor som verkligen har kämpat, och kämpar, för att ge den bästa servicen. Och många är de midsommarhelgerna som vi och goda vänner har upplevt på Båtsholm! Och många Evert Taube-visor blev det i den ljusa midsommarnatten. Vilka minnen!