Hatt var självklart på 20-åringar

Veckans arbete var färdigt och det var sen eftermiddag i Söderköping denna ljuvliga lördag på 1920-talet. Grabbarna hade varit hem och skrubbat av sig, rakat sig och svidat om till helgdagskläder; slips förstås och nystärkt skjorta. Hatt var ju vid dessa tider självklart för dessa ynglingar i 20-årsåldern. Vad hände här i staden denna afton då? Jo på Arbis visades film, även vid Munkbrogatan. Ännu stumfilm, men ändå: Journalfilmer och spännande äventyr väntade där i biosalongen. "Å en å annan pussfilm” upplyser en av grabbarna. Vid Folkets Park strax ovanför kanalen kunde man i kväll dansa till Gusums Luffarkapell, en vida känd orkester med växlande dansmusik: Valser, schottis, gubbstöt och foxtrot förstås. ”Å då ska du väl danse mä Anna-Stina från Bolltorp igen”, undrar målaren i sällskapet med frågan ställd till kvarnarbetaren. ”Jo vars, det kan en väl tänke sä, hon är ju granner; å danse : dä kan hon!” Och här satt de och inväntade kvällens bravader, först väntade ett besök på Stadshotellet där en pilsner och en rejäl smörgås med de ljuvligaste köttbullar lockade. Och senare på kvällen syntes sällskapet på dansbanan vid Parken och kvarnarbetaren med sin Anna-Stina i en stilla, omfamnande vals. Byggnaden på vykortet var bensinstationen vid Hagatorget.