Han kör så mjukt och behagligt

Någonstans utåt Stegeborg hördes ljudet av den synnerligen vackra bil, inte så vanligt så här precis i början av 1920-talet. Jag hade tagit mig en stärkande cykeltur från staden, lite frisk luft skadar ju inte så här i gröngräset där jag nu satt med medhavd smörgås från Nya Hembageriet, kaffe förstås att koka. Hejdar ekipaget: "Går det bra att ta en bild kanske"? ”Jaadå", svarar damerna unisont. En sköterska från Söderköpings Lasarett har här hämtat en äldre dam från bygden, en elakartad böld kräver här vård å det snaraste. "Men det skall nog gå bra. Gustavsson kör ju så mjukt och behagligt", upplyser vår sköterska. Till svar på detta tutar chauffören några gånger i sitt horn. Och själv lutar jag mig mot min björk och sjuktransporten försvinner snart i rök och damm bortåt vägen, mot skicklig vård i vår stad. Och hör: Göken han gal i öster; så gjorde den då och så gör den åter i vår: våran tröstergök.