En ljuvlig sommardag 1903

Året är 1903 och vi befinner oss idag vid Söderköpings brunn och det är en alldelens ljuvlig sommareftermiddag i juli. Den första brunnsvillan står här med sina 12 uthyrningsrum och det kommer mycket snart att tillkomma ytterligare två sådana här stora hus, ett alldelens här i närheten och ett i parken där kyrkan står. Naturligtvis så kom järnvägens tillkomst 1893 att få en oerhört stor betydelse för Brunnen och för all del hela staden. Om tre år kommer passagerare att kunna åka tåg från Norrköping till Valdemarsvik, tänk vilken utveckling det måste ha varit! Här på kajen vid Brunnsparken har över trettio brunnsgäster samlats, några står och språkar med varandra, två damer promenerar sakta ty ordet jäkt var ännu inte uppfunnet. Kort sagt, det råder ett behagligt lugn bland de stående och de som sitter på bänkarna. Vi lyssnar på några samtal: "Nog är det väl ett enastående ljufligt väder vi har fått till oss idag!" Det är damerna vid den högra bänken som med sina äkta makar helt enkelt begrundar vädret, precis som vi gör idag. " Men igår regnade det" konstaterar grannfrun. På en bänk längre bort talas det om tågresan hit till Söderköping från Norrköping. " Nog är det väl enastående att man snart kan ta sig nästan överallt i vårt land på denna järnväg" utbrister en i församlingen. En yngling utbrister: "Jag såg en sån där automobil i går, va dä lät om den, en hästkrake föll i sken såg ja!" "Sitt stilla i båten barn så vi inte kantrer!" Roddaren har lånat en av båtarna som brunnen, för en liten kostnad, erbjuder brunnsgästerna. Och båten förs sakta, sakta framåt på Storåns spegelblanka vatten denna osannoligt vackra dag, precis som bilden visar, och detta för snart 113 år sedan.